Om man är så trött att man önskar att ungarna kunde gå till sängs direkt efter middagen, eller varför inte före lunch?
Min son har en volym som driver mig till galenskap, tjut och tut och en massa vrooom i plötsliga explossioner. Mitt huvud kvider som om det höll på falla isär...
Jag orkar inte vara så här trött och less längre, jag orkar inte...
På onsdag smäller det.
Jag ska för andra gången i livet prova på Hypnos.
Förra gången löste det upp en massa smärtor och det kändes toppen efteråt.
Det blir spännande att se om denna gång leder någon vart.
Helst skulle jag vilja bli hjärntvättad.
Trocadero är blä - broccoli är mums.
Sova är inte nödvändigt. Jag är inte trött...
Jag kan! Jag duger!
Fast det blir nog inte så, på telefon sa hon att vi kanske kunde hitta den/de underliggande orsaken/rna till varför jag söker mig till sötsaker som gör att jag mår dåligt etc...
Förra månaden spenderade jag 1300 på vitaminer och mineraler i hopp om att på så vis få energi och minska sötsuget. Hittills har jag inte känt mycket mer än att naglarna mår bättre...
Sorry but i don't care shit... mina naglar behöver inte vara särskilt fina... jag vill orka, jag vill må bra, jag vill minnas, hitta tillbaka till min motivation...
kanske hypnos kan hjälpa...
kanske
Jaha, föräldra"ledigheten" börjar närma sig sitt slut. Vad händer sen då?
Hela landet lider av en lågkonjunktur, va säger jag? Hela världen lider av den... så för liten jag finns förmodligen inga jobb att få. Så jag blir en arbetsförmedlingens slav? Eller studera?
Studera innebär lån. Lån är aldrig kul. Men om man får jobb så kanske man kan överse med lånen, men det finns ju inga garantier...Tänk om man går en jäkla massa studier och ändå slutar upp som ett misslyckande - antar som jag är idag?
Jag har idag sökt utbildning 1 av 2. Vårdadministratör. Distansutbildning. Sen i september ska jag söka utbildning 2 - Socinom.
Men duger jag till?
Känns inte så. Känns inte som om jag duger till just något alls.
Min man dammsugar, efter att ha diskat och städat hela köket. Detta efter heltidsjobb - jag har varit hemma men känt mig som en urkramad disktrasa och inte fått nåt gjort.
Klockan närmar sig halv åtta och nu ska jag gå och lägga mig.
Vore det inte underbart om jag imorgon vaknade upp och var någon annan, någon bättre... någon med framtidsutsikter... någon lugn och harmonisk... nåja... kanske kan jag drömma att det är så...
Alla är ju på facebook, mer eller mindre. Och alla där deltar ju i tävlingar, mer eller mindre. Så när jag fick en blinkande ruta framför mig om att si och så många av mina vänner deltagit i en speciell tävling fick jag för mig att prova.
Det har kostat mig 480 kronor! Hittills, vill säga.
Vad som hände är att jag svarade på lite frågor och fyllde i ett formulär. De ville ha det vanliga, namn och adress och sånt men även mitt mobilnummer. Visst - jag är kanske lite naiv, men inte DUM! Det såg helt okej ut, skrev jag numret skulle jag få resultatet mailat till mig.
Jag har fått sms:at Goodies. Som jag inte öppnat eftersom jag tänkt att antingen är det reklam eller virus och inget av detta vill jag ha så radering utfördes.
Idag har jag ringt företaget som fakturerat mig; Telia, de lät lite oroliga om att det kanske rörde sig om bedrägeri men ändå måste jag betala räkningen annars blir det kronofogden.
Så fick jag ett e-mail till företaget så jag mailade dem Echovox heter dom. Jag ringde också tog två samtal med långa väntetider innnan jag slutligen fick tag i en avvaktande tjej som lät surig.
Nä jag skulle inte slippa någon räkning - jag hade ju fyllt i mitt mobilnummer på facebook.
Jag var oerhört förbannad och frågade (ändock med behärskad röst) om hon visste ifall dom var polisanmälda ofta?
Aldrig som hon visste.
Lägg till en anmälan nu då sa jag, för jag anmäler er för jag har inte bett om detta och inte gått med på detta och inte mottagit något jag beställt eller haft någon nytta med...
För vad jag tydligen fått enligt henne var spel - jag premunerade på spel...SURE...det är ju jag upp idagen...
Jag har polisanmält, varnat alla jag känner på alla sätt jag kan komma på och mailat PLUS!
Här kan ni läsa mer:
http://niklaspalmer.wordpress.com/2008/12/21/bedragare-echovox-sa/
http://www.alltforforaldrar.se/snack2/showthread.php?t=1110872
När man vaknar med sand mellan tårna fast man bor på andra våningen i ett radhus i norra Sverige...
När det konstant droppar utanför fönstret trots att det inte regnar...
När vissa snöhögar försvinner och brunt gräst tittar upp...
När det luktar gödsel fast man inte bor i närheten av en bondgård...
När ens bekantskapskrets tycks föröka sig då alla som gått i ide töar fram...
MEN FRAMFÖRALLT
Då biblioteket har börjat stänga på söndagar p.g.a. sommartider...
Det finns uträkningar om hur många timmar av livet, hur stor % av livet man sover bort, men nu menar jag inte detta utan allt som härrör sömn. Ångest om att inte kunna somna. Irritation över trötthet pga utebliven sömn eller när man är för trött för att göra det man vill. Eller varför inte de nätter man sover som en stock men vaknar helt outvilad i alla fall...
Sen har du ju allt klagande om sömnen.
"Inatt sov jag en timme i stöten..."
"Jaha du, ja jag sov då bara 45 minuter i stöten"
Kanske är det småbarnsföräldrar som surrar på så här, jag är ju mitt i smeten så jag kan inte säga om andra gör det också, men en gång i livet så var det faktiskt att jag sov så mycket att jag förundrades över procent och timmar av livet som gick bort till detta. Ändå njöt jag.
"Hoppsan sov visst över lunch idag..."
Det händer ALDRIG numera... Klockan är nu snart 7 och jag väntar att vilken sekund som helst kommer kacklet starta i endera rummet till vänster eller rummet till höger om mig. Vilket som så tar det sedan runt tre minuter så är båda dummen i full gång. Egentligen är jag förundrad över att det fortfarande är lugnt, jag har hostat så pass att jag väntat att de små bedårande liven skulle vaknat för timmar sedan... men ack nej =)
Det finns så många orsaker till utebliven sömn. Vanligast är förstås de där ungjäv... eh jag menar mina söta raringar som tenderar till att turas om och i skift arbeta för att göra mina nätter bristfälliga. Men även om dottern gjorde sitt i natt så har problemet varit ett annat.
Det är nämligen så att jag ska imorgon ha LOPPIS. So what? Jomen man måste ju fundera på allt man ska sälja, hur mycket är rimligt att ta? Vad är säljbart och vad är skräp? Jag har väl inte glömt något? Vad ska jag göra med det som blir över? Hur ska jag ställa upp på bordet? Vilken duk passar bäst, för duk bör man nog ha... visst? Ska jag sälja tygstuvar? Eller är det bara dra fram onödigt tjoller som ändå ligger kvar i slutet av aftonen? TÄNK om INGEN kommer?! Jag som satt in annons, lockat hit människor att sälja med mig... fy så pinsamt!? Kan jag sälja den där gamla 60-tals möbeln som väger ett par ton? Jag ids ju inte ta med den, men kan man fotografera skiten och visa bild? Vilka barnkläder ska jag sälja? Vilka bör jag spara av sentimentala själ? Vilka leksaker ska jag sälja? Tack och lov är sonen borta *pust*...Vill någon köpa vintersaker nu eller är det onödigt dra dit det? Hur mycket växel ska jag ha? och har jag ens pengar att växla?
Nåja, har ju bara varit vaken sedan 4 så några små punkter borde jag kunna lösa...eller inte...
Hosta är en annan sak som inte är posititvt för sömnen. Varken den hostande personens eller omgivningens. Så i vårt fall då vi är två hostare för tillfället brukar vi turas om, hon tar runt midnatt och jag efter klockan 2...på så vis behöver vi inte hosta tillsammans utan kan fridfullt ta vår plats i världen, höras... finnas till...Lucas sover igenom allt sånt trams. Paul snurrar och gömmer sig under kudden...själv brukar jag försöka hålla inne hostattacken ifall den bara skulle råka lösas upp i tomma intet... dömt att misslyckas.
Igår natt såg jag framför mig en säker natt av oro och sömnlöshet. Min dotter har sovit dåligt i över två veckor och nu hade vi dessutom en översovargäst som hade ont i magen och bad mig ängsligt att det skulle vara ok om jag fick hjälpa till under natten om panik skulle uppstå. Men då var det plötsligt helt lugnt. Mot alla odds. Sov sov sov som en stock och var pigg hela dagen igår tills jag domnade bort före 21:00. Dum som jag är tänkte jag belåtet, jaha nu får jag sova gott igen... NOPE, NJET, NEJ, NO, NEIN, etc... är redan redo för sova nästa natt men nu börjar världen vakna. Garagedörrar slammrar, motorer väsnas, barnen har börjat sträcka på sig och stöna...
Så hur stor del av livet tar sömnen och sömnrelaterade tankar och funderingar? Just nu skulle jag tippa på 80%... i alla fall i den situation i livet som jag är...
imorgon ska jag städa inglasade altanen... min bror kommer och bär, sicken raring han är...
när min dotter sover tryggt blir jag stressad, tänk om hon kvävts och jag misssat det? Och när hon hostar himlar jag med ögonen och stönar över ännu en natt utan sova...
nåja, aldrig blir man nöjd... nu ska jag sussilulla...
är så less på min dator, allt bara jäk*as nu kan jag inte ens kolla min mail...
På det positiva så har jag idag hämtat ut min BossKut i posten, för er oinvigda - en stansmaskin för scrapbooking, till den hade jag köpt ett alfabet... som förståss inte passade...nu måste jag försöka sälja detta så jag får pengar att köpa ett nytt för *Suck*
ska mata lillan... hon äter skitdåligt nu, pga förkylningen, men det tar ändå ont i mammahjärtat... vet att distriktaren med nöje skulle vilja skrika om saken, jag försöker koncentrera mig på det faktum att tjejen faktiskt mår bra...
Hur länge är det naturligt att en bäbis räcker ut tungan? Hon har hållit på i ett par veckor nu... min man sa igår: Tur man sett att hon är normalbegåvad, för när hon hela tiden har tungan ute ser hon lite små knasig ut, och det gör hon... som en spjuver lite... sen droppar hon ju ner alla kläder konstant...
nåja nu sover vi eller hur?
Konstigt nog kände jag mig lättad. Självklart lite besviken, men mest lättad. Hade nog inte stått ut i två månader till av denna anspänning. Måste läsa de 11 böcker som nu tävlar och rösta på min favorit av dessa.
Har efter detta haft bra med energi och varit på gött humör tills nu.
Forumet svämmar över av alla som fått kommentarer så som: DU var med ända in i det sista, DIN bok var väldigt spännande... fast jag som hörde av mig 20 över tolv idag, förmodligen bland de första har inte hört ett nåt! Har skickat två mail och lämnat en frågan på Mattias profilsida...Det har gjort mig ledsen - tydligen så ids de höra av sig till alla de som var nog bra, och dit hör inte jag då eller?
Samtidigt logiska delar av min hjärna förstår att dom har mycket att göra, men logiken bleknar när jag inser att många andra som hört av sig efter mig blivit besvarade... Nä, nu är jag nere...
Hoppas jag får sova tidigt ikväll....
För många år sedan talade jag med en vän från Amerika som tyckte vi var så konstiga här.
"Hemma ser man på någon som vågat prova ha eget företag men haft otur som en modig person som åtminstone försökte, här ser man den personen som misslyckad."
Det samtalet har länge funnits kvar i mitt huvud. För är det inte så? Folk som var väldigt välvilliga och vänliga medan jag hade företaget hälsar med nöd och näppe nu, är jag själv bättre? Ser jag inte mig själv som ett stort misslyckande trots att jag ständigt kämpar och försöker? Borde jag inte tänka - WOW jag ger då aldrig upp, och kolla alla konstiga saker jag provat och allt fantastiskt jag lärt mig?
Han sa faktiskt också "Det ni ser som misslyckande ser jag som erfarenheter..." klok kille...
Så imorgon när finalisterna räknas upp och min bok inte finns där, så kommer hela mitt inre skrika - VAR FINNS STENEN JAG KAN GÖMMA MIG UNDER, hur kunde jag sticka ut hakan och tro att jag dög till något???
Jante skulle många vilja säga - men är det inte djupare rotat än så? Har det inte med vår lutherska uppfostran att göra? Du ska jobba i det fördolda och göra ditt bästa men inte skylta med det... Kommer Jante från det lutherska... har en vän som förmodligen har kommentarer här eller hur? ;-)
Efter att jag legat gömd under täcket, i brist på sten, ska jag ställa mig upp titta i spegeln och säga: "Fan så modig jag är som tordes ställa upp, som tordes tävla om något som jag alltid drömt om trots att sannolikheten alltid var förlust!" Jag ska kämpa med att övertyga mig om att jag inte misslyckats utan att jag var modig och nu är redo att leta vidare bland förlag...
Det låter väl bra?
Så skönt att jag slipper fundera på detta imorgon då jag är uppräknad bland de elva...
*asg*
Är inte direkt olycklig. Faktiskt haft en rätt bra dag. Men jag känner mig tom. Skumt.
Imorgon blir det spännande. Men som med en del saker i livet arbetar jag med förträngande, fortfarande finns delar av mig som säger: "Tjejen du har stora chanser att hamna i finalen" andra delen är rätt otrevlig. "Mohahaha du är ju inte bara ett spån, du är ju dessutom naiv som få, varför skulle dina töntiga ord komma någonstans? Du suger!"
Om jag kommer till final ska jag sparka skiten ur pessimisten inom mig! Om jag inte kommer till final... har en flaska vin, kanske borde testa? Jag som dricker så lite... dränka mina sorger? Hm... inte riktigt min grej... bättre köpa extra smaskig lunch nånstans eller nåt sånt - TRÖSTÄTA, ska tydligen inte vara så bra, men det skiter jag i =)
Om jag kommer till final tror jag att jag kör upp till Paul's jobb och stormar in där och hoppar upp och ned och skriker. När jag sedan släpps från psyket igen ska jag försöka med ord förklara att jag kom till final.
När jag gick till lillans rum idag kändes det den där djupa känslan i magtrakten som kommer ibland, jag log stort för just då var jag säker på att jag skulle komma till final... hehehe
Sannolikhetslära - det var det värsta jag visste på matten i gymnasiet, men enligt den är jag körd! Sannolikheten att jag blir en av de 11 bidragen utav 450 tävlande är----- supermega stor nolla... eller? (jag var kass i matte)
Tror att tomheten kommer från detta. Jag har stängt av så många olika system i hjärnan för att inte börja stressa upp mig själv, varför hoppas och tro när man ändå blir besviken? Det innebär att det liksom är tomt i skallen just nu... Eko Eko Eko...
Nu ska jag göra min kreativa övning för i dag... på tom skalle... wow... could be interesting... wiee...
Intressant det där. Jag är "hooked" på Loppisar. Men min make förstår inte tjusningen, som han inte heller förstår tjusningen i Ikea resor.
Jag kan gå på loppis utan att behöva något, komma hem utan att ha köpt något men ändå njutit av händelsen. Särskilt om jag får göra det i ro. Min son är nämligen av samma skrot och korn som sin far och ibland måste han ju följa med... då är det mer stress och mindre njuta.
Ändå erkänner jag gärna att loppis är mer kul OM man har något särskilt man behöver och jag behöver lampor. Fönsterlampor, taklampor och eventuellt en eller två golv lampor...
I dag ska jag på loppis och den 18 ska jag sälja på loppis. Känns jättekul!
Nu måste jag stiga upp ur sängen, det däremot känns inte särskilt kul alls...
för att främja mitt skrivande lite, har hamnat i bakvattnet...
en blogg där jag skriver något kreativt varje dag... var nästan färdig med en novell då datorn bråkade annars hade jag lagt ut idag...
gonatt
för jag kved. Min man kved. Min dotter kved.
När man liksom är klar, och bara ska sätta i lådorna då börjar de stora problemen... helt nytt system.
Fattar inte.
Hm, vad?
Shit, hur tänker dom här?
Men min man ger aldrig upp och fixade det. Fast det var hårt jobb.
Annars har jag städat i dag. Det var kul (Schhh säg inte till någon, vill inte att någon får för sig nåt!) själva städandet var väl inte kul, men att få saker gjort kändes underbart. Hoppas imorgon få färdigt Amélies rum nu när hon äntligen har en byrå. Kanske hinner jag städa mer uppe, vore skönt.
Nu är jag hungrig, IGEN... attans=( hoppas jag somnar så jag slipper lida länge av hunger...
Nattiszszsz
Som det känns nu vet jag inte om jag skulle delta. Detta SM har plockat fram så många fula sidor hos många personer, kanske fanns dom där redan men jag slapp då se dom.
OM jag deltar blir det nog utan att vara aktiv på forumet. Är så besviken på att folk får säga vad dom vill mot vem dom vill så länge dom inte använder ordet FUSK...
Den som står upp och säger åt någon att sluta slå på andra är slutligen den som är boven. Omvända världen.
Nu ska jag shoppa på Coop, städa och skruva ihop en byrå.
Det är saker värda min energi.
Inlägg
Alla kommentarer
