Så börjar sommaren gråta

Regn... Hela långa dagen regn...

Antar att sommaren är här... attans =( ska den bli likadan i år igen? 
Aftonbladet och Expressen ljuger ju varje år om vad vi har för sommarväders utsikter och anledningen att man går på det är väl en önskan om att dom ska ha rätt någon gång... att vi ska slippa blöta skor och regnstripigt hår...För Pollen slipper vi ju ALDRIG...jäkla orättvist

Mina svärföräldrar kom igår, dom fryser. Att få ut svärfar ur huset är nästan omöjligt. Vi hoppas imorgon är uppehåll i alla fall så kanske vi kan göra något i alla fall...

Dom är i alla fall inte problematiska svärföräldrarna... kanske skulle jag önska att jag fick behålla min egen säng, men samtidigt är det en liten uppoffring att göra med tanke på resan de åkt för att komma hit och hälsa på oss. Otur bara för mig att madrassen jag fått är mjuk som en mashmallow... öm i hela kroppen när jag vaknar - vilket är ofta tack vare min rara dotter som ogillar långa ostörda nätter =)

Nä nu ska jag försöka sova i alla fall.... kan ju gå =)

Imorgon kommer dom

svärföräldrarna...

Många har uttryckt medlidande - en hel månad med svärmor under samma tak, vilket elände? MEN så är det inte för mig. Jag ser det lite som semester, jag får sällskap som säger annat än titta eller lego ditt och lego datt samt jag kan gå på toaletten i lugn och ro! 

Det har i och för sig inneburit massor med städande. Men å andra sidan det är ju aldrig fel att ha dammfritt och se ut genom fönstren... 

Det jag ser minst fram emot är nog svärfars dushande. Själva duschandet tar välan ingen tid, men innan badrummet blir ledigt tar en evighet. 

Nä nog blir det bra nog. Ungarna får en period av bortskämdhet som dom förtjänar och kanske även jag - bortskämd med barnvakter =)

nu ska jag sova, varför är det så svårt att gå i säng i tid nu? För tre dagar sedan kunde jag inte hålla mig uppe till 20 nu är jag för pigg för sängen runt midnatt =/

nåväl ska sova i lillans rum nu i en månad, få se vem som stör sig mest på vem...

Scrapping

Har varit på scrapparträff.

Nu har jag för mycket energi för att sova =/ antar att det är bra och dåligt...

Håller på kolla upp möjligheterna att åka till UMEÅ på scrapparevent i maj... men det känns lite svårt eftersom svärföräldrarna kommer hit och allt...

Vi får se vad som händer antar jag...

Valborg - en ny början och en skola i rodd

Nu har vi eldat upp häxorna i området - det blev en mager brasa =/

Den vanliga majbrasan var inställd för att någon närboende irriterat sig i fjol. Så 24 - 30 års tradition åt pipan p.g.a en eller två personer. Vad är rätt? Ska 100 personer bli utan kul för att en eller två  personer ogillar att andra har roligt? Många kände sig bittra och flera rykten florerade vilka dessa marodörer av valborgs var. 

Så vi gjorde en egen liten grill brasa inne på den gemensamma gården. Vi hade gått ut med en inbjudan att denna skulle tändas 17:00 och den första halvtimmen satt jag där med min familj och frågade mig själv varför jag ids försöka engagera saker? Varför försöker jag nåt överhuvudtaget. De flesta verkade ha saker på gång på sina baksidor - fast dit var inte vi inbjudna förstås... jag bestämde mig för att "ro medströms"...

I onsdags var jag på hypnos. Det kom fram bl.a. att jag ror mot strömmen och det är en av anledningarna till att jag är så sliten och utmattad. Att ro mot strömmen gör man genom att tänka destruktivt och negativt. Ex: Jag är värdelös, jag klarar ingenting. Ändrar men den tanken till: Jag gör mitt bästa, och kan bara inte klara ALLT. Så vänder man där båten och glider med strömmen - trots att samma sak blivit sagt egentligen. Hänger du med?

Så denna gång vände jag båten med tankarna: Om ingen annan vill vara med så är det deras problem, nu tänder vi brasan och har mysigt i vår familj. Let's give a crap about the others!

Innan klockan var 18 hade tre familjer med barn kommit ut och det var fullt ös. När vi gick och la oss runt 23 tiden så var det nästan 20 vuxna där och det var en riktig party stämning.

Självklart hände inte allt detta p.g.a att jag vände båten men jag hann inte trötta ut mig själv med negativa tankar innan det lossnade som jag annars skulle gjort!

Så nu är gammalt ris uppeldat. Våren är hälsad. Snön sjunger sin sista psalm. Idag förväntas det bli när 20 grader varmt. Det är en ny början, ett nytt kapitel och jag ska lära mig ro i rätt riktning!

Det är något fel

Om man är så trött att man önskar att ungarna kunde gå till sängs direkt efter middagen, eller varför inte före lunch?

Min son har en volym som driver mig till galenskap, tjut och tut och en massa vrooom i plötsliga explossioner. Mitt huvud kvider som om det höll på falla isär...

Jag orkar inte vara så här trött och less längre, jag orkar inte...

Hypnos

På onsdag smäller det. 

Jag ska för andra gången i livet prova på Hypnos. 
Förra gången löste det upp en massa smärtor och det kändes toppen efteråt. 
Det blir spännande att se om denna gång leder någon vart.

Helst skulle jag vilja bli hjärntvättad.
Trocadero är blä - broccoli är mums.
Sova är inte nödvändigt. Jag är inte trött...
Jag kan! Jag duger!

Fast det blir nog inte så, på telefon sa hon att vi kanske kunde hitta den/de underliggande orsaken/rna till varför jag söker mig till sötsaker som gör att jag mår dåligt etc...

Förra månaden spenderade jag 1300 på vitaminer och mineraler i hopp om att på så vis få energi och minska sötsuget. Hittills har jag inte känt mycket mer än att naglarna mår bättre... 

Sorry but i don't care shit... mina naglar behöver inte vara särskilt fina... jag vill orka, jag vill må bra, jag vill minnas, hitta tillbaka till min motivation...

kanske hypnos kan hjälpa...

kanske

Livsval

Jaha, föräldra"ledigheten" börjar närma sig sitt slut. Vad händer sen då?

Hela landet lider av en lågkonjunktur, va säger jag? Hela världen lider av den... så för liten jag finns förmodligen inga jobb att få. Så jag blir en arbetsförmedlingens slav? Eller studera?

Studera innebär lån. Lån är aldrig kul. Men om man får jobb så kanske man kan överse med lånen, men det finns ju inga garantier...Tänk om man går en jäkla massa studier och ändå slutar upp som ett misslyckande - antar som jag är idag?

Jag har idag sökt utbildning 1 av 2. Vårdadministratör. Distansutbildning. Sen i september ska jag söka utbildning 2 - Socinom. 

Men duger jag till? 

Känns inte så. Känns inte som om jag duger till just något alls.

Min man dammsugar, efter att ha diskat och städat hela köket. Detta efter heltidsjobb - jag har varit hemma men känt mig som en urkramad disktrasa och inte fått nåt gjort. 

Klockan närmar sig halv åtta och nu ska jag gå och lägga mig. 

Vore det inte underbart om jag imorgon vaknade upp och var någon annan, någon bättre... någon med framtidsutsikter... någon lugn och harmonisk... nåja... kanske kan jag drömma att det är så...

Var aktsam om ditt mobilnummer!

Alla är ju på facebook, mer eller mindre. Och alla där deltar ju i tävlingar, mer eller mindre. Så när jag fick en blinkande ruta framför mig om att si och så många av mina vänner deltagit i en speciell tävling fick jag för mig att prova.

Det har kostat mig 480 kronor! Hittills, vill säga.

Vad som hände är att jag svarade på lite frågor och fyllde i ett formulär. De ville ha det vanliga, namn och adress och sånt men även mitt mobilnummer. Visst - jag är kanske lite naiv, men inte DUM! Det såg helt okej ut, skrev jag numret skulle jag få resultatet mailat till mig.

Jag har fått sms:at Goodies. Som jag inte öppnat eftersom jag tänkt att antingen är det reklam eller virus och inget av detta vill jag ha så radering utfördes.

Idag har jag ringt företaget som fakturerat mig; Telia, de lät lite oroliga om att det kanske rörde sig om bedrägeri men ändå måste jag betala räkningen annars blir det kronofogden.

Så fick jag ett e-mail till företaget så jag mailade dem Echovox heter dom. Jag ringde också tog två samtal med långa väntetider innnan jag slutligen fick tag i en avvaktande tjej som lät surig. 

Nä jag skulle inte slippa någon räkning - jag hade ju fyllt i mitt mobilnummer på facebook.

Jag var oerhört förbannad och frågade (ändock med behärskad röst) om hon visste ifall dom var polisanmälda ofta? 

Aldrig som hon visste.

Lägg till en anmälan nu då sa jag, för jag anmäler er för jag har inte bett om detta och inte gått med på detta och inte mottagit något jag beställt eller haft någon nytta med...

För vad jag tydligen fått enligt henne var spel - jag premunerade på spel...SURE...det är ju jag upp idagen...

Jag har polisanmält, varnat alla jag känner på alla sätt jag kan komma på och mailat PLUS!

Här kan ni läsa mer:

http://niklaspalmer.wordpress.com/2008/12/21/bedragare-echovox-sa/

http://www.alltforforaldrar.se/snack2/showthread.php?t=1110872

Våren är definitivt här då...

När man vaknar med sand mellan tårna fast man bor på andra våningen i ett radhus i norra Sverige...

När det konstant droppar utanför fönstret trots att det inte regnar...

När vissa snöhögar försvinner och brunt gräst tittar upp...

När det luktar gödsel fast man inte bor i närheten av en bondgård...

När ens bekantskapskrets tycks föröka sig då alla som gått i ide töar fram...

MEN FRAMFÖRALLT

Då biblioteket har börjat stänga på söndagar p.g.a. sommartider...

Hur stor del av livet handlar om sömn?

Det finns uträkningar om hur många timmar av livet, hur stor % av livet man sover bort, men nu menar jag inte detta utan allt som härrör sömn. Ångest om att inte kunna somna. Irritation över trötthet pga utebliven sömn eller när man är för trött för att göra det man vill. Eller varför inte de nätter man sover som en stock men vaknar helt outvilad i alla fall...

Sen har du ju allt klagande om sömnen.

"Inatt sov jag en timme i stöten..."

"Jaha du, ja jag sov då bara 45 minuter i stöten"

Kanske är det småbarnsföräldrar som surrar på så här, jag är ju mitt i smeten så jag kan inte säga om andra gör det också, men en gång i livet så var det faktiskt att jag sov så mycket att jag förundrades över procent och timmar av livet som gick bort till detta. Ändå njöt jag.

"Hoppsan sov visst över lunch idag..." 
Det händer ALDRIG numera... Klockan är nu snart 7 och jag väntar att vilken sekund som helst kommer kacklet starta i endera rummet till vänster eller rummet till höger om mig. Vilket som så tar det sedan runt tre minuter så är båda dummen i full gång. Egentligen är jag förundrad över att det fortfarande är lugnt, jag har hostat så pass att jag väntat att de små bedårande liven skulle vaknat för timmar sedan... men ack nej =)

Det finns så många orsaker till utebliven sömn. Vanligast är förstås de där ungjäv... eh jag menar mina söta raringar som tenderar till att turas om och i skift arbeta för att göra mina nätter bristfälliga. Men även om dottern gjorde sitt i natt så har problemet varit ett annat.

Det är nämligen så att jag ska imorgon ha LOPPIS. So what? Jomen man måste ju fundera på allt man ska sälja, hur mycket är rimligt att ta? Vad är säljbart och vad är skräp? Jag har väl inte glömt något? Vad ska jag göra med det som blir över? Hur ska jag ställa upp på bordet? Vilken duk passar bäst, för duk bör man nog ha... visst? Ska jag sälja tygstuvar? Eller är det bara dra fram onödigt tjoller som ändå ligger kvar i slutet av aftonen? TÄNK om INGEN kommer?! Jag som satt in annons, lockat hit människor att sälja med mig... fy så pinsamt!? Kan jag sälja den där gamla 60-tals möbeln som väger ett par ton? Jag ids ju inte ta med den, men kan man fotografera skiten och visa bild? Vilka barnkläder ska jag sälja? Vilka bör jag spara av sentimentala själ? Vilka leksaker ska jag sälja? Tack och lov är sonen borta *pust*...Vill någon köpa vintersaker nu eller är det onödigt dra dit det? Hur mycket växel ska jag ha? och har jag ens pengar att växla?

Nåja, har ju bara varit vaken sedan 4 så några små punkter borde jag kunna lösa...eller inte...

Hosta är en annan sak som inte är posititvt för sömnen. Varken den hostande personens eller omgivningens. Så i vårt fall då vi är två hostare för tillfället brukar vi turas om, hon tar runt midnatt och jag efter klockan 2...på så vis behöver vi inte hosta tillsammans utan kan fridfullt ta vår plats i världen, höras... finnas till...Lucas sover igenom allt sånt trams. Paul snurrar och gömmer sig under kudden...själv brukar jag försöka hålla inne hostattacken ifall den bara skulle råka lösas upp i tomma intet... dömt att misslyckas.

Igår natt såg jag framför mig en säker natt av oro och sömnlöshet. Min dotter har sovit dåligt i över två veckor och nu hade vi dessutom en översovargäst som hade ont i magen och bad mig ängsligt att det skulle vara ok om jag fick hjälpa till under natten om panik skulle uppstå. Men då var det plötsligt helt lugnt. Mot alla odds. Sov sov sov som en stock och var pigg hela dagen igår tills jag domnade bort före 21:00. Dum som jag är tänkte jag belåtet, jaha nu får jag sova gott igen... NOPE, NJET, NEJ, NO, NEIN, etc... är redan redo för sova nästa natt men nu börjar världen vakna. Garagedörrar slammrar, motorer väsnas, barnen har börjat sträcka på sig och stöna...

Så hur stor del av livet tar sömnen och sömnrelaterade tankar och funderingar? Just nu skulle jag tippa på 80%... i alla fall i den situation i livet som jag är...

Jag längtar så förfärligt...

men jag vet inte efter vad...
sova? godis? trocadero? massage? 
det känns som om jag inte kan bestämma vad tusan jag längtar efter...men ändå längtar jag vidare

imorgon ska jag städa inglasade altanen... min bror kommer och bär, sicken raring han är...

när min dotter sover tryggt blir jag stressad, tänk om hon kvävts och jag misssat det? Och när hon hostar himlar jag med ögonen och stönar över ännu en natt utan sova...

nåja, aldrig blir man nöjd... nu ska jag sussilulla...

Gässen har kommit

Fick ett SMS av min man som är ute med suriga dottern på promenad
Gässen har kommit!

Det betyder att våren är här.

Ute skiner solen, himlen är blå, droppandet från taket kluckar mysigt... ändå är det inte vår inom mig. Kanske är det kroppen som fortfarande inte känner sig frisk.

Jag får il av längtan att göra saker, renovera eller städa... men likt en punkterad ballong blir det inget av och jag glider in i självömkan igen. Världen blir så liten då den bara snurrar runt mig.

Men vad krävs för att man ska ta sig ur den onda cirkeln? Kanske som man gör mot barnen att man kollrar bort dem så dom glömmer av sig och vips är problemet löst?

Nu ropar man på mig nerifrån.
Kommer du ner snart...
Jag är på väg... vita lögnen... men nu ska jag göra den till sanning.

Uppskattandet av hälsan

När man är sjuk uppskattar man hälsan och dess värde. Just nu kan jag säkerligen göra listor mils långa över allt som är toppen då man mår bra. Inte hjälper det dock, när man mår usch...
Halsen värker, huvudet önskar jag åt h-vete, hostan börjar hota med att komma, magen tar ont, ryggen, lederna... YOU NAME IT...

Men värst av allt mår hjärtat.
Amélie äter dåligt. Inte så konstigt hon är ju också sjuk... men hon kommer inte gå upp i vikt. Vet inte vad som är värst, att hon inte går upp i vikt eller det faktum att jag fasar att träffa distriksköterskan och få detta uppkört i... nåja... få dettas påtalat med något rynkad panna... Lillan har haft hosta i nära två veckor nu, men jag har redan en stämpel på mig som nipprig, nojig och helt hopplös så jag är inte frestad att kontakta BVC...

Sen upptäckte jag att jag missat en tid hos astma sköterskan i torsdags... seriöst börjar jag känna oro för mitt minne. Jag brukar inte missa tider... jag brukar sköta sånt perfekt... har nu missat GOD KNOWS hur många tider för Amélies räkning lägg till en drös för min egen räkning... DET STÄMMER INTE...det är inte jag...

På plussidan är dock att mina naglar börjar se starka ut, kanske vitmaninerna snart gör sitt och kanske då allt annat löser sig?

Den som svälter ser ätbarheter överallt...

Tror inte jag skulle våga gå på en möbelaffär nu. Det skulle ta mig fem minuter på sängavdelningen innan jag skulle sova som en stock...

var och varannan timme vaknar den ena, och av och till efter behag skriker den andra till däremellan...

Det sägs att de flesta massmördare är män, finns någon logik? Jag förstår inte... fler uttröttade mammor borde rent logiskt ha drattat dit, min stubin är superkort och jag tror t.ex. inte jag skulle vara särskilt vänlig i orden om jag körde bil (Även i vanliga fall är dom flesta andra jävla idioter så tänk vad är dom då nu?) Fast jag har ju inget gevär... och kan inte skjuta... kanske är det därför massmördare oftare är män? De har tillgång och kunskap till vapen?

Att mörda ett tjugotal personer med en kökskniv skulle ta en jäkla tid och man skulle nog hinna sansa sig tror jag...Sen skulle man bli kletig, usch... nä

Istället för mord så vill jag faktiskt bara sova ett par hela nätter på raken... tror om jag fick en natt skulle det bara kännas som om någon retades... en vecka vore väl hellre nåt...

Fick sovmorgon till tio... så om en kvart ska jag vara nere så min man kan springa till tvättis och tvätta sina kläder =)

Det blåser en vind...

Igår såg jag uppdrag granskning. Idag såg jag först Existens och sedan PLUS...Jag som knappt ser på tv och när jag gör det ser jag på sådant som kan hjälpa mig koppla av. Inte sånt som plågar min redan trötta hjärna.

Uppdrag granskning diskuterade åter allt det här med krossade kistor etc... för mig och förmodligen många med mig är det bisarrt att det ens är ett ämne som behöver diskuteras, men tydligen eftersom det är på tapeten igen. Existens diskuterade, i bland med fler fina ord än med betydelser, om huruvida segregeringar via val så som: Kristen vårdcentral, muslimsk skola etc var bra eller dåligt. För mig är det vansinne... Varför vill vi införa fler orsaker att skilja oss åt? Varför göra så att jag blir derinerad av vad jag tror på? Om jag då inte tror på något alls upphör jag då att finnas? Om jag faller och bryter benet intill en muslimsk vårdcentral får jag inte vård då?

Har sett på nära håll människor som försöker hålla andra från samma land borta från att försvenskas. De så att säga självsegregerar sin grupp. Och är mer arbetslösa än andra grupper, har färre svenska kontakter etc... folk inom deras hirarki får maffia pondus och kan med hot, löften och våld hålla andra på sin plats. Skulle deras barn hamna i separata skolor skulle det fortsätta i generationer, nu kan jag bara hoppas att det går över när store tuppen inte orkar med sin tyranni längre...

I grund och botten är vi alla lika. Hud, hår och ögon är inte det vesäntliga - utan värderingar och förmåga att samleva trots meningsskiljaktligheter... Om du vill be till Allah, eller inte be alls vad har det med mig att göra? Det blir inte mitt problem/intresse förrän du försöker pådyvla mig dina åsikter. Och det behövs inte, vi kan umgås och ha samma värderingar utan att hamna i detta.

Slog över när eftertexterna kom och se man på, Sverker i full action. Han måste ju vara kult - det finns ingen som honom eller hur? Är han alltid kissnödig? Eller blir han lika upprörd och berörd av att människor blivit orättvist behandlade som om vilka solglasögon han borde välja?

Värsta mardrömmen måste ju vara att hamna framför honom där han ogillar ditt företag eller vad du står för? Som en liten korsning mellan piraya och chiuaua studdsar han på och gläfser... och du har ingen chans!

Idag talade man om vindkraftverk... mitt intresse vaknade till liv. Det vore ju något för vår förening eller hur? Men hur ska man hitta fakta och övertyga dem om det? Att komma på ett möte med halvtaskig info då är man sågad innan man hämtat andan, men orkar jag ta reda på fakta? Jag kan ju bara luta mig tillbaka och låta saker vara som dom är. Andra kan ju det! Varför är det så svårt för mig?

Det kanske handlar om sömn i slutändan. Om man fick sova kanske vindkraften hade en chans? Men var gång jag funderar på det så gnäller antingen den ena eller den andra... "MAMMA mitt täcke har ramlat i golvet" Som om jag bryr mig? Plocka upp det då ungj... raring... eller bara rätt och slätt "Iiiiiieeehhhh snyft buhu buhu" Ingen idé ens tänka ut ett argument eftersom hon inte förstår det ändå... så bara pallra sig dit, leta rätt på en napp och få tyst på gnället... sen hinner man ofta tillbaka till sängen och täcket för att åter fundera på sova. När ögonfransarna möter kinden så är det någon som måste tjuta om något...

Men vinden då? Miljön, elkostnaden...ZzZzZZzzzZZz

Nu funkar inte ens hotmail för mig längre

är så less på min dator, allt bara jäk*as nu kan jag inte ens kolla min mail...

På det positiva så har jag idag hämtat ut min BossKut i posten, för er oinvigda - en stansmaskin för scrapbooking, till den hade jag köpt ett alfabet... som förståss inte passade...nu  måste jag försöka sälja detta så jag får pengar att köpa ett nytt för *Suck*

ska mata lillan... hon äter skitdåligt nu, pga förkylningen, men det tar ändå ont i mammahjärtat... vet att distriktaren med nöje skulle vilja skrika om saken, jag försöker koncentrera mig på det faktum att tjejen faktiskt mår bra... 

Hur länge är det naturligt att en bäbis räcker ut tungan? Hon har hållit på i ett par veckor nu... min man sa igår: Tur man sett att hon är normalbegåvad, för när hon hela tiden har tungan ute ser hon lite små knasig ut, och det gör hon... som en spjuver lite... sen droppar hon ju ner alla kläder konstant...

nåja nu sover vi eller hur?

Har fått min kommentar

Jag var inte aktuell i slutdiskussionerna... så nu kan jag sova...

Det är över, för den här gången, för mig

Konstigt nog kände jag mig lättad. Självklart lite besviken, men mest lättad. Hade nog inte stått ut i två månader till av denna anspänning. Måste läsa de 11 böcker som nu tävlar och rösta på min favorit av dessa.

Har efter detta haft bra med energi och varit på gött humör tills nu. 

Forumet svämmar över av alla som fått kommentarer så som: DU var med ända in i det sista, DIN bok var väldigt spännande... fast jag som hörde av mig 20 över tolv idag, förmodligen bland de första har inte hört ett nåt! Har skickat två mail och lämnat en frågan på Mattias profilsida...Det har gjort mig ledsen - tydligen så ids de höra av sig till alla de som var nog bra, och dit hör inte jag då eller? 

Samtidigt logiska delar av min hjärna förstår att dom har mycket att göra, men logiken bleknar när jag inser att många andra som hört av sig efter mig blivit besvarade... Nä, nu är jag nere...

Hoppas jag får sova tidigt ikväll....

Olika syn på samma sak!

För många år sedan talade jag med en vän från  Amerika som tyckte vi var så konstiga här. 

"Hemma ser man på någon som vågat prova ha eget företag men haft otur som en modig person som åtminstone försökte, här ser man den personen som misslyckad."

Det samtalet har länge funnits kvar i mitt huvud. För är det inte så? Folk som var väldigt välvilliga och vänliga medan jag hade företaget hälsar med nöd och näppe nu, är jag själv bättre? Ser jag inte mig själv som ett stort misslyckande trots att jag ständigt kämpar och försöker? Borde jag inte tänka - WOW jag ger då aldrig upp, och kolla alla konstiga saker jag provat och allt fantastiskt jag lärt mig?

Han sa faktiskt också "Det ni ser som misslyckande ser jag som erfarenheter..." klok kille...

Så imorgon när finalisterna räknas upp och min bok inte finns där, så kommer hela mitt inre skrika - VAR FINNS STENEN JAG KAN GÖMMA MIG UNDER, hur kunde jag sticka ut hakan och tro att jag dög till något??? 

Jante skulle många vilja säga - men är det inte djupare rotat än så? Har det inte med vår lutherska uppfostran att göra? Du ska jobba i det fördolda och göra ditt bästa men inte skylta med det... Kommer Jante från det lutherska... har en vän som förmodligen har kommentarer här eller hur? ;-)

Efter att jag legat gömd under täcket, i brist på sten, ska jag ställa mig upp titta i spegeln och säga: "Fan så modig jag är som tordes ställa upp, som tordes tävla om något som jag alltid drömt om trots att sannolikheten alltid var förlust!" Jag ska kämpa med att övertyga mig om att jag inte misslyckats utan att jag var modig och nu är redo att leta vidare bland förlag...

Det låter väl bra?

Så skönt att jag slipper fundera på detta imorgon då jag är uppräknad bland de elva...
*asg*

Känner mig tom

Är inte direkt olycklig. Faktiskt haft en rätt bra dag. Men jag känner mig tom. Skumt.

Imorgon blir det spännande. Men som med en del saker i livet arbetar jag med förträngande, fortfarande finns delar av mig som säger: "Tjejen du har stora chanser att hamna i finalen" andra delen är rätt otrevlig. "Mohahaha du är ju inte bara ett spån, du är ju dessutom naiv som få, varför skulle dina töntiga ord komma någonstans? Du suger!"

Om jag kommer till final ska jag sparka skiten ur pessimisten inom mig! Om jag inte kommer till final... har en flaska vin, kanske borde testa? Jag som dricker så lite... dränka mina sorger? Hm... inte riktigt min grej... bättre köpa extra smaskig lunch nånstans eller nåt sånt - TRÖSTÄTA, ska tydligen inte vara så bra, men det skiter jag i =)

Om jag kommer till final tror jag att jag kör upp till Paul's jobb och stormar in där och hoppar upp och ned och skriker. När jag sedan släpps från psyket igen ska jag försöka med ord förklara att jag kom till final. 

När jag gick till lillans rum idag kändes det den där djupa känslan i magtrakten som kommer ibland, jag log stort för just då var jag säker på att jag skulle komma till final... hehehe

Sannolikhetslära - det var det värsta jag visste på matten i gymnasiet, men enligt den är jag körd! Sannolikheten att jag blir en av de 11 bidragen utav 450 tävlande är----- supermega stor nolla... eller? (jag var kass i matte)

Tror att tomheten kommer från detta. Jag har stängt av så många olika system i hjärnan för att inte börja stressa upp mig själv, varför hoppas och tro när man ändå blir besviken? Det innebär att det liksom är tomt i skallen just nu... Eko Eko Eko...

Nu ska jag göra min kreativa övning för i dag... på tom skalle... wow... could be interesting... wiee...

Min man ser ingen poäng med loppis...

Intressant det där. Jag är "hooked" på Loppisar. Men min make förstår inte tjusningen, som han inte heller förstår tjusningen i Ikea resor. 

Jag kan gå på loppis utan att behöva något, komma hem utan att ha köpt något men ändå njutit av händelsen. Särskilt om jag får göra det i ro. Min son är nämligen av samma skrot och korn som sin far och ibland måste han ju följa med... då är det mer stress och mindre njuta.

Ändå erkänner jag gärna att loppis är mer kul OM man har något särskilt man behöver och jag behöver lampor. Fönsterlampor, taklampor och eventuellt en eller två golv lampor...

I dag ska jag på loppis och den 18 ska jag sälja på loppis. Känns jättekul!

Nu måste jag stiga upp ur sängen, det däremot känns inte särskilt kul alls...

ska start ny blogg också imorgon

för att främja mitt skrivande lite, har hamnat i bakvattnet...

en blogg där jag skriver något kreativt varje dag... var nästan färdig med en novell då datorn bråkade annars hade jag lagt ut idag...

gonatt

Kviby byrå bordet heta : KVIDER

för jag kved. Min man kved. Min dotter kved.

När man liksom är klar, och bara ska sätta i lådorna då börjar de stora problemen... helt nytt system.
Fattar inte.
Hm, vad?
Shit, hur tänker dom här?

Men min man ger aldrig upp och fixade det. Fast det var hårt jobb.

Annars har jag städat i dag. Det var kul (Schhh säg inte till någon, vill inte att någon får för sig nåt!) själva städandet var väl inte kul, men att få saker gjort kändes underbart. Hoppas imorgon få färdigt Amélies rum nu när hon äntligen har en byrå. Kanske hinner jag städa mer uppe, vore skönt.

Nu är jag hungrig, IGEN... attans=( hoppas jag somnar så jag slipper lida länge av hunger...

Nattiszszsz

BOK SM 2010

Som det känns nu vet jag inte om jag skulle delta. Detta SM har plockat fram så många fula sidor hos många personer, kanske fanns dom där redan men jag slapp då se dom.

OM jag deltar blir det nog utan att vara aktiv på forumet. Är så besviken på att folk får säga vad dom vill mot vem dom vill så länge dom inte använder ordet FUSK...

Den som står upp och säger åt någon att sluta slå på andra är slutligen den som är boven. Omvända världen. 

Nu ska jag shoppa på Coop, städa och skruva ihop en byrå.
Det är saker värda min energi.

Ilska, sorg...

Har känt mig arg i två, tre dygn nu. Vet inte varför. Men arg. Fräst, inte alltid med rätt anledning men ofta - trots att det kanske varit bättre att bara skita i fräsandet.

Angående SM är jag lite lättad. Nu behöver man inte känna att man kunde tjata mer på sin omgivning om att rösta... kändes lite som försäljning av Herbalife eller nåt...

Nu är jag redo att sova, men känner mig plötsligt lessen. Jag lät mig dras med i en ilsken dialog. Till  ingen nytta.  Fienderna som skapades bryr mig inte. Dom ska man ha i alla fall, nu eller senare. Men så vekt att låta detta dra med mig. Bara för att andra kastar sand i en låda behöver ju inte jag göra det?!

Kanske ska man bara vara tyst. Tänka: Hoppsan hon ligger och de sparkar på henne, jaha, shit happens. En dag kanske jag klarar det. För om man säger åt de som sparkar: Ajabaja så gör man inte. Då hoppar man på dom och är en hycklare av värsta sort. Jag fattar inte.  Varför får alltid de som jäklas komma undan? 

Idag kom min son hem från skolan. "G" var dum mot mig, han höll fast mig och jagade mig och tvingade mig vara med i en lek jag inte ville leka...vad är det för vits att lära honom försvara sig, "G" kommer alltid att komma undan och Lucas kommer alltid att få springa såvida han inte lär sig att stänga av och ignorera. 

Vad lever vi i för värld. Där vi mår bäst av att inte bry oss om våra medmänniskor? Där såra och vara jäklig hellre belönas än bestraffas. 

Fick kommentaren då jag startade upp en tråd om att vara trevlig:

En fröken gjorde så i sin klass och alla utom en elev fick positiva omdömen av någon i klassen, den eleven tog livet av sig. 

Jaha, så kontentan är tyck inget positivt, försök inte vara snäll, jävlas istället med folk då tar dom åtminstone livet av sig av rätt anledning?!

Jag hoppas det där med Karma finns, man får vad man förtjänar... tyvärr verkar världen inte alltid följa den vägen.

Tänk så smarta alla tysta människor är. De slipper hamna i skottlinjen och kan sova gott om natten.

Jag längtar så tills det blir klart med lektörer och så vidare. Just nu vill jag bara lämna Kapitel1 bakom mig. 

NattizzZzz

Big Bang

Det small. 

Jag klarade inte mer.

Har förmodligen vänt hela kapitel 1 mot mig, men just nu skiter jag i det. 

Hur kan man låta en eller två människor verka fritt när det görs med sådan elakhet och konspiratoriska jävulskap. 

För ett par dagar sedan hade jag börjat fatta misstycke mot en filur. Vilket sägs att jag gör på fel grunder eftersom grunderna är det som sägs i forumet. MEN SJÄLVKLART är det grunderna eftersom det är där filuren verkar. Jag kan inte veta vad han gör i sovrummet eller med sina barn, men i forumet ser jag ju hur gallan rinner längs väggarna där han går...bitter och elak... fy fan jag blir så arg, så fruktansvärt arg. 

Själv säger han att han har häftigt humör men lugnar ner sig efter en stund. Men dom han slog i huvudet med en yxa lär fortfarande känna av effekterna. På en ouppfostrad pittbull har man munkorg, här kanske vadderad cell vore bättre...

Om man inte kan vara sjysst mot folk utan bara måste jäklas, fast självklart får ingen säga något emot denna person då börjar bölandet... jag kan nästan inte skriva är så förbannad.

Så är topp fem listan klar... typ

BOK SM 2009 har nu avslutat sin första del. 

Folk har i slutskedet taktikröstat, och det låter mer som dom gör det för att hindra konkurrenter än för att hjälpa upp böcker dom gillar. Fy fan så småsint. Jag är småsint också, för jag orkar störa mig på dessa idioter. Och bli arg. Jag gladde mig åt att ha klättrat om en av dem på listan även om det säkerligen inte spelar någon roll men kändes ändå bra. Tölp!

Jag har också fascinerads av Condors klättring. Från att ha varit osynlig till att ha varit på topp 5 inom ett par dagar låter vansinnigt klurigt för mig. Det handlar om åtminstone 100 röster skulle jag gissa om inte det dubbla. MEN jag är tydligen en smutskastande gris som är avundsjuk!? för att jag ifrågasätter den snabba klättringen. Jag är inte avis, för jag räknade aldrig med att klättra på det viset. Smutskasta? Får man inte längre ifrågasätta saker?

Just precis nu känns det som om Kapitel 1 är något jag överger med ens detta är över. Det finns underbara människor där, men idioterna är för stora och drumliga för att man ska kunna vistas där utan att hamna i deras småsinta sandlåda. Åh nej tack, vill inte hamna där!

Arg är jag. Arg för att bli beskylld för att kasta skit, för att vara avundsjuk, för att folk är elaka mot andra av ren jävulskap... jag har i månader förlitat mig på eventuella lektörer och vetat att jag inte skulle klättra upp till topp fem. 

Allmänt ARG idag. Otrevlig med min son. Ont i huvudet. Irriterad. Men det har inte med tävlingen att göra. Den har sin stilla gång och dessvärre kommer den inte att förändra mitt liv som jag vid ett tillfället hoppats...

Har varit på alternativhälsan. 
Massa vitaminer och mineraler var åt fanders. Jag var inte deprimerad men hade depprisiva tendenser. Tarmfloran var i kaos... så jag fick en massa att knapra på så får vi snart se om det gör nytta. Kändes bra, hon gjorde tester som visade vad jag egentligen visste men inte orkat ta itu med så nu är det gjort!

Vill sova. men nu är båda ungarna i gasen. Kanske slår igång datorn åt Lucas och springer på Jacks och handlar lite tjafs så får jag frisk luft och han slipper mig en stund...

jag vill ju så gärna vara en bra mamma... ändå är jag kass =/

Jordens undergång

Imorgon klockan 12:00 är det över. 

Bok SM 2009. Jag tar mig definitivt inte till top fem. Men en filur klättrar snabbare än vinden. För två dagar sedan hade jag aldrig sett namnet eller boken. Igår dök han upp på 18:e plats och idag nosar han femteplatsen i rumpan! Hur går det till? Kan man ha så många bekanta som kan rösta på en? Kan man fuska utan att Kapitel 1 och company märker det? Eller är det någon som piratförlaget vill se i toppen? Njae... då vore dom dumma som gjorde en så tydlig klättring... men vad ska man tro?

Kristina med Dödisgropen har åkt ner till 14:e plats. Någon sa att Ola rensat bort fusket, har svårt att tro att Kristina fuskar, synd ifall någon annan gjort det av missriktad snällhet. Även Fraktur tror jag det var hade trillat rejält...Själv låg jag kvar, vilket kändes bra. Blev orolig. Man vet ju inte hur många man känner som röstar från samma dator till exempel... tror det värsta skulle vara ifall folk trodde att man fuskat... fy bläek...

Har också fått spunk på en annan pajas på forumet. Någon skrev att denne var snäll och ärlig. Genom mina glasögon tycks det vara en självcentrerad egocentrisk tölp med missriktad gudkomplex. Säger pajasen att himlen är grön så är du om du inte håller med en dumjävel eller nåt värre. Åh blir så ... arghhhh... Förstår å ena sidan inte att man orkar bry sig, uppenbarligen helt skruvad men å andra sidan hur har andra kunnat få en positiv syn på clownen? Fattar inte... helt... knäppt!

Jag har slutligen lagt mina tre röster:

Marie Tillman Syndabocken - en spännande polisroman om en kvinnlig polis med spöken i bagaget. Välskriven och intressant!

Kristina Roos: Dödisgropen En berättelse med stor potential, det som saknas är att gå igenom med en lektör - själva historien är intressant.

Tess Halvera: Mitt liv som trasig. En biografi om ett sexuellt utnyttjande av en redan trasig människa, av den som borde varit ett stöd... stor potential känns inte som många böcker i samma genre som en upprepning utan detta är en ny vinkling. Kan också behöva gå igenom med en lektör - but then again who wouldn't need that?

Då ingen av dessa numera ligger i topp fem skiktet ser jag inte möjligheten att vinna lektörspriset såvida inte alla tre blir lektörsvalda. =)

Önskar dem lycka till, och håller mina egna tummar för MONSTER som jag hoppas en dag finns i era bokhyllor!

Kram och godnatt!

Ifrågasättandets tid

Jag hade en gång ett jobb. På många sätt byggde jag upp det från grunden. Jag blev med barn. Min visstids anställning gick ut. Nu hör jag aldrig av dem om något alls. Antar att jag överskattade mitt värde.

Kanske jag överskattat hela mig. Vem är jag som tror att jag har en chans i bok sm? Vem är jag som tror jag har en chans på arbetsmarknaden? Vem är jag?

Varför finns man? Vad är meningen med livet? Varför går tiden så fort när man har mycket att göra? Varför bloggar man egentligen? Varför vill små bäbisas stoppa saker i munnen som är farliga? Varför varför varför varför...

Tänk den dagen man kan luta sig tillbaka och tänka:

Därför!

Sista chansen att reka!

Hejsan

 

Min bok Monster är för tillfället på plats 35 i bok sm 2009, av 445 böcker. Det är en rätt mäktig känsla! Det är kul att veta att många av er röstat, en del av ren vänlighet och andra därför att ni faktiskt gillar boken ;). TUSEN TACK SKA NI HA! Jag kan ju bjuda på lite mumsigt fika på releasepartyt ;)

 

Boken är en Spänningsromantisk roman med kärlek, sorg, humor och spännande otäckheter. Följ Rebecka Fahlman som just fått jobb på ett nytt projekt på Socialkontoret i Norrånger när hon plötsligt blir indragen i en hemsk katt och råtta lek - där hon är råttan!

 

Läsa mer kan du göra här: http://kapitel1.se/camilla-thompson/monster, tror inte du blir besviken!

 

Jag kan också rekomendera tre andra böcker, eftersom man måste välja tre böcker för att ens röst skall räknas men jag tänker att ni kanske vill titta runt lite innan!

http://kapitel1.se/tess-halvera/mitt-liv-som-trasig- en biografi om ett rörande livsöde

http://kapitel1.se/kristina-roos/dodisgropen - En spänningsroman med stor potential skriven av en underbar människa som har det jobbigt nu

http://kapitel1.se/marie-tillman/syndabocken - En spännande bok om en kvinnlig kriminalare, välskriven och spännande

 

Denna tävling går ut tisdag kl: 12:00 på dagen så vill ni hinna med nu är det brådis!

http://kapitel1.se/info/bok-sm här finns info hur man registrerar sig och röstar... det är lätt, tar inte mycket tid och innebär inget tjafs för dig senare heller!

 

Kram på er och ha en underbar vecka!

 

Med vänliga hälsningar

Camilla Thompson

Ikea, den svenska kvinnans religion?

För drygt 11 år sedan flyttade min man från Melbourne till Skellefteå. Jag arbetade då på bingo och han var fascinerad över hur mycket folk som spelade detta, enligt honom, tragiska spel. Sen såg han Leif Loket Ohlsson på tv. Han var i chocktillstånd. Vilket konstigt folk, de tittar på BINGO på TV?! Strange... Han började svammla om att den svenska kvinnans religion tycktes vara bingo. 

Men ack vad han bedrog sig...

Inom något år i Sverige visste han bättre. Den svenska kvinnans religion var ju IKEA shopping. När hon sedemera nådde en ålder på 65 så övergick denna religion till BINGO. Han hade listat ut det hela och än idag är han i det närmsta övertygad. 

För några år sedan fick vi åka buss från Skellefteå till Sundsvall för att gå på IKEA, nu är det nära 2 timmar kortare resa till Haparanda. Det övergick hans förstånd att man frivilligt satt instängd i en buss i nära 8 timmar för att sedan få shoppa 4-5 timmar. Sen kanske han ogillar resultatet. Vi har åtminstone 16 möbler från Ikea i vår lägenhet. Fyra stora byråer, två sängar, två rumsbord, sex bokhyllor, ett vitrinskåp och en tv-bänk. Allt detta ihopskruvat av min make. Kanske inte så underligt att han är ateist? Min "religion" orsakar ont i handleder, huvud, knän och käkben på den stackars mannen...

Sju bokhyllor... kom jag just på. Eller egentligen åtta, men en fick vi färdigskruvad av en arbetskamrat till honom. Och skötbordet var ju färdigskruvat också... 

Min pappa håller just nu på att snickra något som kallas Andehus åt min thailändska svägerska. Han målar med guld och pyntar på. Om han gjorde ett åt mig, vad skulle jag ha i den? En bild på Kamprad?

Jag var i Haparanda igår och längtar dit igen. Det kanske inte är en religion, kanske är det en sjukdom?

Nu gott folk ska denna religiösa fanatiker som eventuellt lider av okänd IKEA sjukdom sova...

NATTIzzzzzzzzzzzzzZZZZZZZzzzzzzzz

Alternativ hälsa... till skillnad mot vanlig hälsa

Jag är torr. En torrboll visserligen men också huden är torr. Spricker här och där, svider på övriga ställen. Jag har börjat känna mig tung i sinnet också - hur ligger mina B12 nivåer? Järnvärdet? Vet inte... Har förlorat den ork jag tidigare hade.  Den positiva känslan, var tog den vägen?

På vårdcentralen är dom motvilliga att ta tester, och även när dom gör detta så är det oftast på några små grejer som sänka, blodsocker och järn... B12 tycks dom knappt veta om. Under månader kändes livet helt värdelöst - i onödan, pga B12 brist. 

Nu har jag talat in ett meddelande på Alternativhälsans telefonsvarare. Hon kollar alla spårämnen, mineraler, vitaminer och allt som man kan tänka sig. Hoppas hon snart hör av sig. Kommer kosta, men om jag mår sämre och sämre är ju värre än att gräva hål i ett redan lågt sparkapital. Pengar är ju bara pengar och inte värt mycket utan hälsan!

Var till en kinesolog för inte så länge sedan, men hoppsan det gick inte så bra. För mycket hokus pokus. För att må bra skulle jag slutligen inte få äta något. Enda kryddorna som var ok var salt och peppar... basilika var nästan lika med döden, så även tacos... hm. ÄNYWÄY jag gick därifrån helt oövertygad!

Detta är dock något jag provat och har fått bättrad hälsa. Så jag ska ge det en chans! Absolut!

Torrboll...surpuppa hmm bättre hälsa - alternativt?

Dyr dusch ~vs~Amélie kan krypa!

Man ägnar så mycket tid i livet åt petitesser och så ser man hur andra människor går igenom hemskheter man själv inte ens kan tänka på, vad spelar det för roll alla små skitsaker man ödslar energi på? 

Krama om era nära och kära, tala om hur ni känner för dom och strunta i smutskläder som ligger i fel korg, strunta i felklämda tandkrämstuber och legot som ligger utspritt över golvet. Uppskatta nu:et för snart är det förbi!

GLÄDS åt små saker: Min dotter har börjat förstå det här med Framåt. Igår klack det till. Det går sakta och med mängder av stönanden och tårar men hon tar sig framåt! 

Håller på att installera en dush. Köpte en rätt billig dush, men den behövde väggfäste och andra gängor och rör förståss...  tur maken inte läser min blogg han skulle få spunk... men detta är nog universums DYRASTE JÄKLA DUSCH! MEN - i livets hårda lek är det ändå en petitess. Eller hur. Visst är det mer att fastna i att min dotter än om motvilligt kan kravla sig framåt? Ett framsteg... Min son stängde av datorn direkt när jag bad honom igår. Min man avstår från att jobba övertid så jag kan gå på sista scrapparträffen ikväll... sånt låter man gärna slippa förbi utan eftertanke, men visst betyder det mer i längden än dusch-helvetet? Det är ju bara pengar... har redan börjat fundera på bankrån, ev köpa trisslott vore mindre risk för fängelse om det slog rätt ut...

Livet är kort, den dag det är slut kommer man fundera vad som gjordes och inte gjordes. Den dagen vill jag inte ångra mig och fundera över alla kilon jag kunde förlorat, alla jag tjatat på istället för att krama... 

Pengar... who needs them anyway *stönar lätt*

okej då, man behöver skiten, men mycket pengar kan aldrig ersätta en dotters framsteg, en sons kärlek eller en makes uppoffringar...

Lev med tanken att idag ska jag försöka vrida allt skit till positivt. Vem vet, imorgon kanske inte kommer...

Snor, svett och tårar...

Äntligen, det är långsamt, meeeeen går ju inte bakåt i alla fulla fall. Hur lyckas man locka en som inte vill krypa? Lägg mobiltelefonen på gott avstånd ifrån... och avvakta. På rumpan går det i alla fall. På magen hörs det hur svårt livet är för en 10 månader gammal tös. Snor svett och tårar...men det går, med stånk och stön!

Hon har redan dödat en mobiltelefon för mig så jag är lite vaksam... samtidigt måste hon ju få röra i den efter en så hård ansträngning.  (Tänker på titeln: mycket väsen för ingenting) OJ så man flåsar!

Annars har jag bränt pengar idag. Galen är jag, men ... ändå. Dammsugaren behövdes definitivt eftersom en tjej på snart ett år annars tar på sig ansvaret att suga i sig all skit från golvet. En eltandborste har jag funderat på i fyra år. En ipod Nano... har ingen ursäkt. Bara att trots att jag har 3 mp3 spelare duger ingen att lyssna på böcker i. De snurrar runt kapitlen som om det vore ett lotteri. Paul har gott i god för Ipods funktion och andra runt om mig bekräftar... 

Jag vill sälja vår matservice den är med mängder av delar, men känns som för äldre än för mig. Jag är för ung för mina tallrikar! Ändå har jag haft dem sedan jag var runt 17, 18 år något sånt. Sparade till dem. Men är omåttligt less.

På lördag ska jag till IKEA... dyr vecka detta... måste köpa en byrå åt lillan. En spegel och sänglampa åt Lucas... funderar vilken bank jag kan råna? Några förslag?

nu ska jag dammsuga övrevåningen med min fina Electrolux oxigyn ;)

I drömmarnas värld

I natt har jag arbetat på COOP FORUM hela natten.  Av någon anledningen fick jag en röd kort kjol och en skjorta som arbetskläder. Jag fick ständigt skift på 5 timmar som bestod i att avlösa folk på lunchrast. Jag fick byta kassa hela tiden och alla kassor var olika. En kassa var helt mörk och när jag försökte slå på lampan släkte jag istället hela Coop och alla stirrade på mig...

Jag försökte få behålla skiften för dom funkade bra med resten av livet. Men i och med att jag nämnde för någon att jag gillade skiften blev jag satt på andra skift, mest helger...

En kund kom och menade på att hon köpt en lime, men det var bara innehållet av ett granatäpple hon hade i handen, en väldig röra... En annan köpte en radio för 368 kronor men kvittoapparaten tjafsade så jag blev tvungen att be henne återkomma senare och hämta kvittot i kundtjänst.

Vissa nätter kommer morgonen som en avlösning...

Ny dusch

Imorgon sätts den in. Fast seriöst. Själva duschen kostade 895 med slang och allt, men ett fult litet väggfäste behövdes - det gick på nära 700. Ful, tråkig skit sak =/ Vill bara skrika!

Sen måste vi köpa dammsugare. VILKEN? Det finns ju två babiljarder. Vi vill ha en som inte väsnas för mycket, en som kanske inte behöver påse? Är dom bra? Vad vet jag. Köpa dammsugare är ungefär i samma klass som rotfyllning. Kostsamt och hur OKUL som helst! Men måste ske antar jag... helst nu om liten börjar röra sig på golvet!

Nästa stora investering som känns skiiit trist - vi måste köpa eltandborste. Det är dags att investera i nya tandborstar. Men att köpa vanliga känns dumt eftersom vi ändå pratat om eltandborstar i en evighet. Igen, vad ska man tänka på? Vad ska dom kosta? 

Sen har jag fått tarmen ur och mailat IKEA om de problem vi fått med köket, bänkskiva och låda samt kranen... kranen den dumma skrälle som jag inte har kvar kvittot på =/

Nu ska man ju också sola trots hudcanser... fast både ock så dör man hur som helst!

Tjaha så här blir det när man skriver i en blogg fast man är trött i knoppen...

Neråt

Tänk dig ett barn som kämpar emot tyngdkraften i en rutschbana. Den sluttande banan lockar hennes kropp nedåt. Men med naglarna bortnötta av kampen kämpar hon ändock för att komma uppåt, eller åtminstine sluta färden mot marken. Hennes ögon är märkta av panik. Hennes läppar bleka av anspänningen. Hennes knogar blå av kylan och den kraft som krävs för henne att hålla fast i den rostiga kanten. 

Jag vill hjälpa henne. Vill klättra upp för trappen och stödja henne mot mig. Pusha henne uppåt mot tryggheten. Men jag kan inte. För rutschbanan finns bara i hennes huvud. 

Finns det någon som känner sig trygg?

Vi som lever i Sverige idag är trygga. Vi har inga naturkatastrofer att oroa oss för, vi krigar inte, vi svälter inte och än så länge finns ett socialt nätverk som skall ta hand om oss om vi behöver det. 

Men igår berättade man på nyheterna att Arbetsförmedlingen beräknar 2009 års arbetslöshet till att nå 10%. Idag ringer min man och berättar att Ericsson sålt företaget. Då på förmiddagen lät han inte orolig. Men nu kommer det fram att dom inte vet något om framtiden. Det enda som berättats är att från 1 juni är dom inte längre en del av Ericsson utan tillhör det schweiziska Ascom. 

Detta företag kan alltså bara besluta sig för att flytta allt till Kina. Då blir vi två arbetslösa. Det känns tryggt...not! Han får väl stämpla en liten stund, själv ligger jag på det absolut lägsta dom kan ge mig och det går rätt fort så är vi båda där. Kul. Det finns ju så gott om jobb nu för tiden... jag var på jobbintervju i fredags men kunde inte ta jobbet även om jag tror att jag hade chans på det. För min dotter är för ung för dagis... 

Trygg. Förr kunde man få fast jobb. Det kan man inte längre, såvida man inte råkar ha turen att bli anställd av kommunen. Då kan man vara riktigt kass och ändå ha nästan garanterat jobb resten av det arbetsföra livet. Kanske måste man söka jobb på kommunen, eller flytta från denna lilla håla... 

känns himla positivt just nu... wiee wiee wiee

gonatt

Husmorsskola

Skulle vilja gå en sån där gammeldags husmorsskola. Hur sköter man ett hem? Schema? Vad bör göras när och varför?

HUr ofta ska man dra ut spisen och skrubba? Hur ofta ska man avfrosta frysen? Hur torkar man bäst av skåpdörrar med en massa jäkla skrymslen? Hur gör man med ungar, hem och städ, matlagning och ändå hinna med sig själv?

Sova? Finns nog inte med på skolplanen. Men det sägs vara mysigt...

Jag räknar med att när föräldralediga tiden är över så åker jag på arbetslöshet, så det är lika bra jag blir super på hushållsarbete!

Abf? Sv? Sensus? Vux? var finns utbildningen?

Vad händer sen då?

Börjar krypa i kroppen.

Snart är bok sm slut. Jaha vad händer sen då? Förmodligen är dagarna fascinerande likadana som före jag var med, och kanske likadana som under tiden jag deltagit med undantaget att det är mindre bakgrundsstress. Så bok Sm lär ju komma och gå utan att man märker av det...

Men snart är föräldraledigheten över. Vad händer sen då? Såg nyheterna idag. Man räknar med att arbetslösheten ska stiga till 10 %, vilket super läge att bli arbetslös?! Att vara arbetslös i sig är ju en sak. Man får lite så där taskig självkänsla rätt fort och blir trött. Men sen blir man dessutom jagad av Arbetsförmedlingen som tycker att man ska flytta ifrån familj och hem, veckopendla etc... som om det inte räcker ska man kämpa ihop en ekonomi som går leva på... jippii...Ibland undrar jag vart livet är på väg?! Vad är meningen? Att man ska känna sig jagad, missa njuta av familjen och fritiden. För som arbetslös har du inte någon fritid. All tid är potentiell arbetstid. Du har ingen semester, så om du råkar få för dig att åka till grannstaden och shoppa en dag så bryter du egentligen mot reglerna... du ska sitta hemma, vid telefonen med väskan packad ifall någon mot ALL förmodan skulle känna för att anställa dig. 

Varför ska jag anställas? Det finns ju kusiner  och syskonbarn...

En gång ansåg jag mig besitta fina kvaliteter, som var och varannan arbetsgivare borde jaga mig för. Jag jobbar hårt, är ansvarsfull och lär mig fort. Äh orkar inte rada upp allt det där igen, detta är ingen jobbansökan! Men ju mer tankarna mal i huvudet ju mer funderar man, kanske har jag fel? Kanske är jag rätt oduglig? Varför annars blir jag aldrig anställd? 

Så vad händer sen? Ingen som vet, otryggheten är ju underbar att krama om när man går till sängs för natten...

sov gott

Lucas sov borta... lillan sov länge... ja då ringer telefonen....

Man vill nästan gråta. Fast å andra sidan drömde jag himla skumma drömmar. 

Jag la mig i graven hos en kvinna och fick henne som vän när jag klev ur. Fast då var hon en häst. Tillsammans var vi ett super team som lyckades bli mega miljonärer...

Kanske ser jag på telefonsignalen på fel sätt: Saved by the bell vore nog bättre... 

Idag är nog en bra dag för hilka... orkar inte ta mig an håret =/

34 korvar på vägen

Min man har länge klagat på hundägare som inte plockar upp sin "poopmaschines" små efterlämningar. Jag har nickat, beklagat med honom och faktiskt inte brytt mig. Men idag på vägen hem efter en promenad tänkte jag att jag skulle räkna antalet bruna korvar efter den omtalade vägen som stört hans lugn så pass länge nu. 

Sträckan är runt 70 meter kanske. 34 korvar i olika storlekar lite här och där fanns det. Och nu räknade jag bara dom jag var säker på, fanns ett antal som kunde vara jordfläckar, kände inte för att stoppa näsan i skiten och ta reda på saken.

Denna väg kallas kommunvägen och är där Bladgatan tar slut innan hundrastgården och före Mo i ranagatan. Det finns egentligen inte hus längs vägen så folk känner tydligen att det är okej att skita i skiten, men hur trevligt ser det ut? Och gissa om det luktar illa när solen ligger på. Om man går med en ett eller två åring så måste man hålla reda på dem, eftersom de gärna petar i allt som ligger i deras väg... 

Hur kan något sånt här lösas? Fler hundtoaletter vore ju en sak, men jag vet inte heller om det. Har sett korvar ligga under lyktstolpen som hyser en sådan toalett. Böter? Det vore något... min man tycker vi borde ha kamera, fota hundägaren och sätta upp affisher med texten.

"Jag låter skiten ligga" 

Samla ihop bajs och lägga i hundägarens brevlåda? Fast vem vill ha det jobbet? Egentligen är väl hundbajs minst lika äckligt som människobajs, men om jag gick och satte mig i diket längs denna väg och gjorde nummer 2 skulle jag verkligen bli lynchad... 

När man köper hund måste man väl inse att det ingår i ansvaret. Hunden bajsar och det är = MITT bajs som hundägare, och MITT ansvar att ta hand om det...

Kanske borde ta Amélies blöjor till denna korta vägstump och dumpa dom där? Eller sätta upp en skylt:

Om din hund bajsar parfymerade korvar som är attraktiva
är detta platsen, men om dom stinker plocka upp skiten!

Sicket skitinlägg...

Vad kommer mina barn tala om när dom går i terapi?

Lucas kommer att nämna fotvårtan. 

Han har kanske för första gången i sitt liv verkligen stått på sig och vägrat i sten ge sig mot mig. Och det var den där jäkla fotvårtan. Nu 4 timmar efter grälet måste jag säga - GOOD FOR HIM! Han stod med armarna i kors och höll foten nedtryckt i golvet och sneglade mot mig under lugg och sa NEJ! Inget mer petande, nu ville han bara ha plåster. Det tog för ont. 

Jag såg bara hur nära vi var att ta bort skiten. Och seriöst, jag vill inte sitta och göra illa min son så det är en lika stor plåga mentalt för mig som det är för honom rent fysiskt. Men nu har jag gett upp. Jag ska inte peta nåt mer. Hoppas att den är så pass misshandlad att den bara faller ihop död.

Jag kramade honom och sa att jag älskade honom hur irriterad jag än kände mig just då. Om han har tur så får han hämnas när jag ligger på hemmet om så där 60 år eller nåt *gulp* 

Hormoner är något annat hans terapeft skulle få snacka om. Efter missfall och B12 brist samt depp och förlossning med mera så har jag försökt förklara mitt underliga lättstötta beteende eftersom jag på ett plan vetat när jag varit tjurig och otrevlig. Förklaring löd: Hormoner. Så han har en ny teori, en som kommer göra succée  inom medicinsk forskning, han har räknat ut att Hormoner är släkt med dom dumma bakterierna, de som gör att du får magsjuka och blir förkyld!

Amélie har väl kanske inte blivit sabbad än. Om hon inte har några traumatska minnen av när vi blev tvungna att med hjälp av finger och olja hjälpa stackarn bajsa... fy, Paul brukade trösta mig efteråt eftersom jag mådde sämre än dottern. 

Hårfärgningsincidenten för ett par dagar sedan har hon förhoppningsvis förträngt.

Rackarns nu börjar hon hosta 22:11 i tre dagar har hon inte börjat förrän 22:30. Hm... stackars liten...

Få se om det blir sova... svårt när liten hostar man blir så orolig...annars godnatt

Jobbintervju och matskräppåsar på fötterna...

Dags för första jobbintervjun på ... hm... kanske 3 år eller nåt? Var faktiskt inte särskilt nervös, för trots att jag hoppades att mitt dilemma om jobbet skulle lösas visste jag ju som realist att så inte skulle ske - dilemmat heter Amélie. Hon är för ung för dagis lillgumman min. Om 2 månader är hon redo. Men de behöver någon nu, eller det kändes nästan som om dom behövde någon nyss.

Jobbuppgifterna som sådanna kändes himla roliga och intressanta. Mycket uppdateringar på hemsida, en del broshyrdesign, samla fakta och foga ihop material på ett presentabelt sätt som matchar företagets utgångsdesign. 

Men jag kan inte begära att Paul tar föräldraledigt på så kort varsel, 30 mars skulle man börja. Hans arbetsplats har ju fullt ös med att försöka hinna med allt som skall hinnas med. Dessutom så var detta bara för ett par månader. Så jag blev ju tvungen att säga som det var, tror faktiskt det skulle ha märkts om jag inte sagt något och bar med mig min bäbis i en gympabag varje dag. Om inte nåt skrik skulle tränga ut så skulle säkerligen någon bajsig blöja avslöja oss. Så jag fick i alla fulla  fall "praktik" på att gå på jobbintervju.

Medan jag satt där och väntade, (gissa vem som kom för tidigt som vanligt?) Så iakttog jag receptionisten. Hon verkade väldigt blyg för sin roll. Jag ville nästan hålla henne i handen och säga att det inte var nåt farligt på gång. MEN snacka om drömjobb. Receptionist... wow... skulle du lägga till lite husmorstjänster på det så skulle jag börja studdsa. Tänk att få ta hand om sina arbetskamrater. Kanske baka gofika någon gång då och då? *suck* Finns väl inga sånna jobb... men drömma går ju.

Nåja, jag tror intervjud gick bra, han sa de kunde höra av sig om deras berg av arbete behövde extra personal igen efter sommaren. Sure, det är väl då jag är helt tillgänglig skulle jag tro =) dessutom var han nyfiken på mitt skrivar intresse och ifall jag gjort pressreleases. Det har jag ju nyss gjort för min bok - fast den gången var det inte så många som brydde sig om det... men för MKF gjorde jag ju lite nu och då och fick rätt god respons.

När jag kom hem var jag trött. Så kanske lite nervös utan att veta om det? Men fötterna tog fortfarande ont och en plan tog fäst i mitt huvud. Sånna där majspåsar som man kastar matskräpet i, dom "andas" ju. Så om jag oljar in fötterna... sätter på sånna... hm Tanken tog inte lång stund att bli verklighet. Får se om fossingarna slutar ta ont snart... men jag ser ut som om jag skulle vilja plocka upp colaburkar ur soporna. Får hoppas att ingen tok kommer på oväntat besök!

Amélies dag är enkel att beskriva. TUNGA. Den har handlat om detta roliga fenomen som finns i munnen. Du och jag vet ju om vad den gör, att det är en muskel. Att den har smaklökar. Hon har upptäckt att den kan hänga ut i princip hela tiden och göra konstiga piruetter. Medan mina föräldrar var barnvakt (under intervjun) så hade tungan knappt varit in ens för att återfukta sig. Sen kan hon verkligen se STOLT ut över det sjyssta knep som den röda lilla saken gör. Det är fascinerande. Nu sover hon, tror tungan njuter av semestern...

Men idag känns det som om kanske kommer jag få jobb efter barnledigheten ändå. Hörde om ett annat jobb också - fast det finns inte än, men det lät riktigt toppen...men men men men men men, GLÖM INTE MURPHYS LAG!

En pissig torsdag...

har ont både här och där, en avbruten nagel på ena tummen. en spricka i hälen på ena foten och i stor tån på andra (torr hud). Nu börjar magen kännas hemsk, och min man kom hem och pratade om att den han jobbat med gått hem i magsjuka... hatar magsjuka. Har haft det två gånger sedan jag gjorde min magoperation och båda gångerna har varit helt vansinniga med svimmningar och knäppheter.

Min dotter har envisats med att klämma sig i lådor. Hon stoppar dit handen och sedan kör hon med gåstolen rakt mot lådan och stänger den över sin hand... om och om igen...

Min son kom hem för tidigt, jag kom hem då satt han utanför dörren och grät. Men han skulle inte varit hemma än på tio minuter... men tårarna var för att hans lag förlorat i innebandy, för att alla varit dumma med honom, för att Mattias i 1-2:an säger att han inte alls kan engelska... för att Kevin som låtsas vara hans kompis förr nu är dum med honom. Hela världen i princip hatar min älskade Lucas. Tårar. Snor och ett värkande modershjärta. Efter mellis var världen dock något finare... eller nästan i a f...

Kom nästan för sent till tandläkaren, men hann med att dra ut sonens tand. 

Gjorde en blåbärs citron cheesecake - meeeeeen det var inte blåbär utan svarta vinbär...

Bagageluckan på bilen är eventuellt trasig... hoppas den bara dummar sig. Även bältet i baksätet är jävligt dumt och funkar varannan gång =( jävla skit bil...

nu mår jag illa... vill kräkas.... min dotter har hostat och hostat i en timme men nu börjar hon lugna sig.... imorgon är det jobb intervju förmodligen kan jag inte ens ta jobbet även om jag skulle få det...ingen barnomsorg förrän Lillan är året och min man kan inte ta pappaledig med så kort varsel...

om jag somnar nu kanske morgondagen är något bättre...

Kritik - hur är den nu, motför ifall man faktiskt blir publicerad?

Det är stort tjabbel om kritik på Kapitel 1's forum just nu. Många tar illa vid sig av en självutsedd lektörs utlåtande. Han läser en sida och baksides texten tror jag det är och dömmer därefter boken. 

Tendens har varit att de böcker som ligger högt upp får stora negativa åsikter och böcker längre ner får positivare. Detta tas förstås som avvundsjuka och jante etc. Men jag tror det är för att böcker i toppen får högre krav på sig. 

Jag räknar med att ifall han kommer till min bok så åker jag på en stor blåsning. Han kommer nog inte gilla det han läser för fem öre. Men säger han inget vettigt tänker jag inte heller bry mig. Säger han att han ogillar den för att den är si och så och kan ändras si och så - då kanske det är värt att lyssna på, men inte annars. Säger han bara - hon skriver som en blåst brud med förbundna ögon - då vet jag ju att han är lite knäpp ;)

Tänk sen om man blir publicerad. Allt rabalder som kommer att följa efter denna tävling. Inte kommer kritikerna i verkligheten fundera på hur vi känner oss... näj o näj vill dom sänka vår bok och oss med den, ja då är det flytväst som gäller eller dricka vatten och det fort... Dom får fler läsare om de sänker oss med buller och bång än om dom lite försiktigt puttar i oss... så... se jobbig kritik på Kapitel 1 som uppvärmning =)

Vad är meningen med livet?

Detta ämne har dryftats ungefär så länge som dryftning pågått. Folk söker efter svaret, ägnar livet åt att försöka lösa gåtan. Tänk dig själv när du precenterar facit för omvärlden, vilken respons du skulle få?

Det enklaste svaret är förstås - Meningen med livet är att vara lycklig. Men då börjar de omstänidga gräva i frågan - vad är lycka, så vi skippar den tills vidare åtminstone.

Min åsikt, teori eller vad du  nu vill kalla det är mycket enklare ändå. Meningen med livet är individuell. Finns inget generellt svar som omsluter oss alla. Nej, min mening skiljer sig vida från din - garanterat. Meningen med mitt liv är att den dag jag avslutar det ska jag inte tänka: Shit jag glömde bort att leva... 

Jag känner många vars mening med livet handlar om vikten. Vad dom får äta, vad dom ska äta och vad dom tjuväter oavsett alla övriga planer. Jag var där en gång, vill aldrig dit igen. Självklart kommer de den där sista timmen i livet knappast tänka; Åh om jag ändå provat Cambridge Metoden ändå... De kommer undra - Vad hände medan jag åt morötter och drömde om stekt falukorv? Hur kunde jag missa allt det underbara runt mig?

Tror meningen med min mans liv är kunskap. Ja, alltså tillsammans med oss i familjen då förståss, men om vi skippar uppenbara detaljer. Han vill kunna och veta, han vill se fakta ha bevis. Han vill ha logik. Han har en oerhörd fantasi och kan sitta i fåtöljen med sonen och åka till rymden - men han kan inte tänka hypotetiskt hur livet ser ut om fem år. Han ser inte någon poäng med det heller.

Meningen med mitt liv är som tidigare sagts att inte ångra allt som blev ogjort. Men också jakten på harmoni att kunna ha den grå vardagen - utan att få panik. Harmoni och att inte ångra, med dessa två kommer lyckan enligt mig.  Så även om meningen med livet vore lycka så gäller det att fundera hur vägen till lycka se ut eller?

Jag har tandvärk. Eller en visdomstand växer en milimeter eller två och under tiden vill den att jag ska lida. Meningen med den tandens liv kommer förhoppningsvis snart sluta i en sopkorg hos tandläkaren...

Vad händer i April...

Om man vinner Bok Sm hamnar man nog På Aftonbladet framsida. Vill man det? Egentligen? Är det inte mest B-kändisar som gråter ut och sånt som dyker upp där? OCH tänk vilken reaktion det är om man är med i Norran en gång. Främlingar stoppar en på stan och frågar lite ditt och datt... hur skulle det bli om man var i Aftonbladet?  
Kanske tvärtom, ingen som vill tala med en?

Jag måste nog gå en marknadsföringskurs - Hur marknadsför man sig själv? Har mer och mer börjat fundera i banorna runt egna förlag, trycka egna böcker och så vidare... det låter rätt kul. Ska läsa mer om saken. Fast pengar... wow, kostar nog en del... och sen hur kan man marknadsföra sig själv? Och andra författare? Skapar jag ett förlag så ska jag då baske mig svara på alla som hör av sig, även om det bara är ett automatiskt mail som hälsar att jag inte tar emot manus eller vad det nu är som gäller...fyra förlag har inte ens svarat mig medan 1 förlag läser redan... GOD STIL  säger jag bara!

Godnatt gött folk

Hela livet är en tävling

Hur du klarar skolan. Vilken partner du har "chans" på.  Hur bra du är på din hobby. Om du får jobb, och VILKET jobb du får. Hur duktiga och fina ungar du har. Hur du bor. Vad du kör. Vart du reser. Hur snygg du är. Hur populär du är. Hur hjälpsam du är. Hur mycket du står på dig. Vilken lön du har.  Hur synd det är om dig. Hur trött du är. Hur lite tid du har att lägga på sånt som spelar roll för dig.

Man kan omöjligt vinna allt, och man kan omöjligt missunna andra vinna ibland. Så varför inte bara acceptera att man gör sitt bästa?

När bok sm är slut. Faktum uppdagas - Camilla vann inte. För let's face it, sannolikheten är ju inte gigantisk. Alla som bryr sig kommer naturligtvis beklaga, andra också förmodligen - men ändå vet jag de som trots beklagande ansikts uttryck kommer tänka "Hon ska alltid tro att hon är nåt, nu fick hon så hon teg." Visst låter det hemskt? Men jag har hört och sett med mina ögon dessa beteenden hos en del. Det är riktigt chockerande. I sandlådan kan man tänka att de små liven inte vet bättre, men det är gott om vuxna också. 

Saken är att jag tävlar ju inte MOT dig, och du tävlar ju inte mot mig. Tävlingen är väl snarare sån att man tävlar mot sig själv med målet att ha ett bra liv, och den dag man ligger för döden kunna tänka. Jag gjorde mitt bästa och jag ångrar inte! Eller? Ska man tänka. Jag hade då snyggare bil än grannen och mina barn fick bättre jobb än brorsans, och min man tjänade mer än kompisens?! Min tillvaro förbättras inte nu eller sen av att du har otur och misslyckas. Om din fru är otrogen så blir ju inte mitt liv bättre? Om din bil racklar, dina lån går åt pipan, dina ungar är galna... detta gör inget för att jag ska le i mjugg och njuta av mina egna tillgångar. Det gör jag ändå. Njuter av mina egna tillgångar alltså, och varför inte? Det är inget fel i att glädjas åt det som faktiskt är bra i ens liv, och det är tusenfaldigt mycket bättre än att missunna andra glädjeämnen.

Nu har jag surrat nog!

Kreativa människor är ofta överkänsliga...

Var har jag hört det? Vet faktiskt inte, men man ser direkt tendenser då man hamnar på forum liknande Kapitel 1, Poeter.se eller Argus.ni. Ord hakas upp på, folk hotar dra sig ur om man inte håller med dem etc...

Tänkte då, jag är på väg ut ur skinnet eftersom ett förlag faktiskt läser min bok just nu.  Tänk om man blev författare och började skriva lite böcker hit och dit då måste man gå igenom detta varje gång? VALIUM!?

På tv pratade de idag om depp och August Strindberg - om man tar mediciner förlorar man då skaparkraften? Frågan kan vara - vilket är viktigare att skapa eller att må bra? Men man måste väl inte vara lidande för att kunna skapa? Vara kreativ? 

Läser i alla fall just nu K. Gidlunds bok Släpp skrivandet loss. Mycket bra läsning om man funderar hur man ska kontakta förlag, vilken sorts förlag man bör kontakta eller ifall man ska försöka ge ut boken själv? Han påpekar att förr ansågs Bonnier och Nordstedts vara kvalitet förlag - medan nu kan man hellre se många små förlag som detta. 

Det slutade med att jag skickade ett mail till honom om min bok... Monster... skickade till DN och SVD också...intresset är rent ut sagt magnifi... totalt lika med noll. Hittills. Men det var ju igår, kanske dom inte varit på datorn idag? THINK POSITIVE!

Svårt blogga när dottern hostar i ena rummet och sonen stönar i andra... men som föräldra"ledig" är det ju dessa små raringar som är mina bossar så tummen ut, hämta lite Molipect och fixa täcket och allt vad det nu är som behövs...

Fortsätt lida - skapa? Må bra - sluta skriva? hmmm inte rakt igenom enkelt val... skulle jag tro

T R E är ett magiskt nummer i litteraturen...

1) Jag började morgonen med råttfärgat hår, grå jäkla strån lite här och där. Kände mig lite hängig. Har ju haft feber i tre dygn och i snart två dygn kramper i magen. Men snart gick vi på promenad. Solen sken, kyrkklockorna slog, fåglarna kvittrade och hela familjen var på gott humör - även den lata sonen. 

Vi åt lunch, sonen åkte till en kompis vi andra åkte och handlade sedan dumpade jag maken på bibblan med Kate. Tycker han är mycket på bibblan med Kate, men å andra sidan har jag ju Kate i sängen nu för tiden så jag ska inte klaga... alltså Kate Atkinson... sen gick jag på Loppis. Fyndade. Åkte hem och var på bättre humör. Tänkte. Jag ska ju skicka i väg en jobbansökan kanske borde jag färga håret och be maken ta lite nya foton i afton?

Sagt och gjort. Jag färgade håret. Passade på raka benen också - även om de inte skulle synas på något foto -inte armhålorna heller, men kände liksom för att bejaka min kvinnliga sida. Kom på att jag kunde ju färga ögonbrynen så blev även det gjort.  Bejakande av min kvinnlighet slutar alltid i smärta - med ögonbrynsbortryckning!

2) Jag slingade håret också. Hade tappat bort instruktionerna så jag tog den lilla penseln och pjuttade lite här och där och sen där, och liter mer där och här. Under ovan och på sidan av. Och lite extra utifall att... 

Resultatet kan ses på två sett. Min dotter vaknade och grät hysteriskt i över 30 minuter. Varje gång hon tittade på mig droppade snor och tårar i kapp. Min självkänsla sjönk. Kunde ju inte vara alltför bra. Maken sa, att inte var det så illa... tills vi kom ut i solen. Då rynkade han ihop pannan i djupa väck och sa att kanse var det inte så bra heller... Vi promenerade till Coop jag köpte ny färg. Tyckte liksom inte om min nya look av att någon doppat mig i morots juice... det liksom... var inte snyggt.

3) Kvällen kom, ungar i säng. Frid och fröjd. Dags för tredje gången gillt. Nu skriver jag det här och ska just till att pausa för att skölja ur mellanbrun färg ur håret.

PAUS

Tycks som om mitt hår nu är en - färgat. Svårt att säga i blött tillstånd... men förhoppningsvis inget mer morotsjuice...

Oavsett vad som komma skall har jag två slutsatser. 1) Jag har i alla fulla fall fått ögonbrynen fixade, det var på tiden och 2) Jag får skicka ett gammalt kort med jobbansökan...

Hon grät till snoret sprutade...

Jag färgade håret idag. Medan dottern sov. När jag lika är igång så kladdar jag på lite på ögonbrynen också.

Har aldrig sett mitt barn gråta som när hon sedan såg mig.  Min man påstår att jag ser rätt normal ut, men hon säger att han ljuger. Törs nog inte titta i spegeln. Det luktar gott dock. 

Får, med hatt neddragen, vandra till coop och införskaffa mörkare nåt och liksom måla över skiten...

Indeed only something that happens to the more common of people...

Nu ska jag gå o sova. Snart. Min värld är så förvirrad just nu. Jag har KANSKE en magsjuka på gång. Har varit helt utslagen av virus i flera dagar och så plötsligt idag börjar jag läsa tre böcker. Eller två läser jag och den tredje lyssnar jag på.

Kate Atkinsson I museets dolda vrår

Krister Gidlund Släpp skrivandet loss

Karen Joy Fowler Jane Austen Bookclub (lyssnar jag på)

sen så har min son en envis fotvårta. I mitt huvud blir det en förväxlande historia med Ruby Lennox berättarröst fast i Austen omgivning.

"Well you know a thing like that wouldn't happen to just anyone, indeed it would only happen to the more common of people I'm sure and it's up to all good mothers (no matter if they are really good mothers or not) to fight the evil off..."

Stackars Krister har inget med min sons fotvårta att göra... hoppas han inte känner sig utanför...

Ryggdunkar medhårs...

"Snälla alla ni som läser min
berättelse säg att den är bra.
Fast ni måste mena det.
Snälla."

Ryggdunka medhårs. Det är krångligt vill jag lova. Om man råkar säga att någon kanske måste ändra något är det en risk att man blir en bov i ett drama man inte önskar medverka i. Samtidigt som folk skriker efter kommentarer av konstruktiv art. 

Jag pratar BOK SM igen, och kanske mest forumet. 

En del är bara så underbart gosiga att man vill liksom krama om dom likt den där nallen man aldrig släppte under sin barndom. Sen ovanpå det kanske dom skrivit en sorglig historia som berör ända in i benmärgen. Så det ryggdunkas medhårs, för alla vill ju att det ska gå bra eller hur?

Men hur är det med att bygga upp falska förhoppningar?

Jag som är en vanlig inte totalt sargad själ och som inte är så go som den där slitna nallen som man vill mysa med, jag får höra trista sanningar också - även om det blir en del medhårs-strykningar och dunkar i ryggen. 

"Första halvan är skit bra, andra halvan måste bli lika bra" Det är tufft. Nedslående. MEN FAN SÅ VÄRDEFULLT! Från min tur i luftballong hittar åtminstone ena foten tillbaka till Tellus och jordskorpan. Äh oh shit pom fritt jag är inte perfekt? Jag kan inte skriva en roman bara vips tips utan måste redigera skiten också???!!! AHA! För jag kan ta det. (Tack AW you are wonderful!)

Men den söta nallen.

Kanske är det jag som är fel ute. Kanske är det exakt vad som eftersökes, en hjärtskärande historia skriven av den raraste personen i Svea rike... och kanske behöver den inte redigeras, eller förberedas på att kanske den inte vinner...

Skulle jag då liksom punktera en ballong för en nalle så den störtar ner och krossas mot asfaltens bittra, kalla yta? Nä... jag avstår, men hur ska jag göra för att följa efter alla och ryggdunka medhårs? Blir inte fallet desto större om det kommer? 

Fast å andra sidan kanske det inte kommer... då är ju jag bara en elak individ som vill sabba CareBare idyllen. Så jag bubblar på här i min egen värld och hoppas att de som läser tänker att den där knäppgöken har druckit trocadero igen och är stenhög...

för det har jag... två glas... har lovat mig själv ett par flaskor under helgerna. Mjölk och vatten är bara SÅ trist i längden.

Hur ska jag hinna med en blogg?

Problemet har nu blivit, precis som med mina bank konton - jag funderar på att ordna fler bloggar. För trots att jag kan tyckas lite slarvig söker jag ständigt ordning och organisation. Nu funderar jag "Skulle jag haft en blogg om bara skrivandet?" Men då kanske jag måste skaffa en om Scrapbooking, en om Familjelivet, en om ... och ... sen.. och en om...

Jag har vid fler än ett tillfälle sagt att det känns som jag har 8 hjärnor som tuffar på samtidigt med olika ämnen. Så minst åtta bloggar eller?

Vad skulle de vara om?

1) Skrivandet är ju givet

2) Familjen är rätt given också...

3) Hälsa... är ju intressant

4) Ungarna kan nog få en egen...

5) Scrapbooking hmm nu börjar jag ha svårare och komma på nya

6) Film och böcker... 

7) Åhhh Recept och mat förståss.... helt superklart...

8) En gnäll blogg... att spy galla behöver vi ju alla..... hmmm 

Så åtta bloggar, bajslätt nog skulle jag klaRa det?!

Någon annans godispåse...

Har ni någonsin varit med om att få en hel godispåse av någon. En sådan där med lösvikt? Det är lite spännande. När man själv köper så är det ju gamla bekantingar som man känner sedan länge. Men på det här viset får man nya vänner... och fiender.

En chokladkola som visar sig vara lakrits? Först var jag väldigt nära att börja spotta och fräsa, sen sökte jag febrilt efter fler av samma sort. Sen av misstag får man i sig något som påminner om vilken segis som hels men smakar övermogen banan... fy faaaaan då önskar man verkligen att man kunde spotta rakt ut. Fast, det får man ju inte eftersom man tjuvåt skiten och inte vill att sonen ska bli vittne till ens totala misslyckande... så tugga tugga svälj svälj... magsyra ända upp i näsan...

De sista godispåsarna jag köpt åt mig själv har innehållit sura bläckfiskar, salta bläckfiskar, Rollo och Dumle.... kanske lite enformigt... men även skönt på sitt sätt. Fast nog är det roligare med lite... spänning i tillvaron???

Att sova, eller inte sova...

Det är som med städningen. Vad är poängen du måste ju lika bara göra om allt imorgon igen änywäys... om du sov idag hindrar det inte att du måste sova imorgon, om du diskar idag, nog sjutton ska det diskas imorgon också...

Jag är så trött att jag nästan inte kan sitta upp, men sova? Äsch fjanterier för veklingar...

Oh vad jag önskar jag vore en vekling med en stor hög sömnpiller så jag kunde få en skön natt utan avbrott... UTAN AVBROTT? Wow... wunderfåll... indiiid

Snart refusering eller ?

20 februari skickade jag in till förlag - ge oss några veckor så hör vi av oss sen...känns spännande

oroligt nervöst hemskt ja du, allt möjligt... kanske nästa vecka vet jag.... kanske....

Ont i hals ont i själ

Hon, han... rann ut i toaletten omgiven av blod. Det kändes som om någon drog ut proppen och jag var badkaret. Visst, jag hade förstått att det var på gång. Är inte helt stupido. Men ändå. Det var ett faktum.

Vi höll en liten begravning i trädgården. Hon, han är begravd i en plastask som en gång innehöll en Ipod under en sten med namnet Cashew. Sista gången vi sågs på sjukhuset såg Hon, han ut just som en cashew nöt. Liten och böjd. 

Nu finns ett nytt litet liv. Min dotter Amélie. Den absolut sötaste ungen som fötts - nåja tillsammans med hennes bror då förstås. Men jag har svårt att se ljuset. Till första advent trodde jag mörkret löst upp sig totalt. Jag såg nyanser av glädje och kände mig varm inombords. 

Men så blev jag sjuk nu. Mörkret följde med smärtan i halsen. Inget känns så där värt längre. Egentligen kom faktiskt mörkret före smärtan som ett varsel. Min dotter tittar på mig med sina kloka ögon, kloka för de ser värdet i livet - kärlek, mat, värme, kramar, bus och torrt om sjärten. Hon ser inte att hon inte räcker till, att hon inte kan få mamma frisk, att hon inte kan möblera sitt rum eller städa övervåningen. Hon ser det som är viktigt. Jag önskar mig hennes vishet. 

Istället får jag dras med det jag själv begåvats med. Pessimistiska slutsatser och frustration över att aldrig vara nog. Wooo hooo! Give me five!

Det går över. Hoppas bara det följer med viruset när det lämnar min kropp.

Men jag undrar - hur många nyligt blivna mammor känner sig värdelösa? Hur går det över? Går det över alls? Eller är det något som man tackar och bockar för 18 år senare?

Tusen gånger...

Jag har sett 1000 gånger risigare ut än jag gör nu, min röst har varit hesare si så där 1000 gånger än vad den är nu.  Det är väldigt otacksamt att känna sig så sliten och vandaliserad som jag gor nu utan att det syns utåt. 

Varje gång Amélie sover, sover jag eller åtminstone försöker jag sova. Jag försöker också svälja ibland. Sova är enklare än att svälja.  Jag drömmer konstiga drömmar - som visar sig vara verklighet, drömmar om halstabletter?!

Jag fryser, nej jag menar svettas-- och fryser, och svettas... och sen är jag yr, väldigt yr det snurrar om jag sätter mig upp för fort, eller om jag går ner för trappen eller om jag gör något som tar någon som helst kraft. 

Men jag ser inte ens förkyld ut. Näsan rinner inte. Min röst är inte hes. Jag är inte blekare än vanligt... 

Det är fördjävligt!

isbitar

mina tår är kallare än isbitar. Min hals har ont. Jag är trött trots 12 timmars natt med bara 3 avbrott. Min rygg värker den med. Jag har bokat lunchdejt med min kompis och lovat sonen att han ska få ta hem en kompis - om en sak måste ställas in blir det ju mitt lilla roliga, han har längtat så jätte mycket efter kompisens besök och  ikväll är scrapbooking kurs vill ju inte missa den helller...måste nog kolla om min mamma och pappa vill låna dottern så jag får sova mer under dagen för att orka...

önskar er en hälsosammare dag än min

att bli väckt för tidigt IGEN

Hon är snorig, även i ögonen. Stackars liten.  Men kanske kunde hon låta mig sova i a f??? Nope. Så funkar inte en bäbis för er som inte vet.

Jag som drömde att min fd svägerska skulle ha barn, även min brors nuvarande och min systerdotters svärmor. Tre kvinnor som jag tror hellre skulle göra vad som helst än ha bäbisar nu... dom var alla på smällen. Mycket intressant dröm. Så fick den ett abrubt slut. Snyft, tårar snor och skriiik. 

Ytterligare en tidig morgon. Jag är inte upplagd för det. 

shit nu är allt minus

Jag var upp lite högre på listan vid lunch. Nu har jag ramlat ner igen. Känner mig liksom utanför på Kapitel 1 - låter skumt, jag vet - alla är väl lika utanför, men ändå inte.

De andra tycks ha funnit varandra och jag flyter ovanpå som en sorts irriterande mygga som fastnat i morgondaggen. Ofta skriver jag inlägg som inte ens bevärdigas med ett svar... kanske är jag bättre på folk i verkliga livet än att vara online social? Det är ju åtminstone en positiv vändning på eländet.

Alla gör listor. Bästa boken, bästa titeln, mest lästa, minst lästa, sämsta titeln, fulast näsa och gud vet vad - jag hamnar aldrig på någon lista. Min näsa är väl inte ful kanske, min titel är väl inte kass heller - tydligen inte bra heller och uppenbarligen är jag inte läsvärd och inte heller läst. Och man önskar mig gärna lycka till - VINN NU DET HÄR ... samtidigt som man röstar på nån annan. 

Någon var inne och skrev i Kapitel 1 forumet att folk tycktes verka vilja vara snälla istället för att säga till, och om det är så kanske jag är helt tok värdelös på skriva och en babiljard människor vill bara att jag ska hålla huvudet ovanför vattnet en stund till. Ingen vill vara elakingen som säger sanningen - YOU STINK!

Oj oj oj jag har klankat på alla som gråtit över allt och inget på forumet - här sitter jag nu och bölar som en fontän som sprungit läck - men jag avstår från forumet. Halva gänget där säger Oooooh stackars lilla du  och den andra halvan kallar en patetisk. Just nu håller jag med andra halvan. Känner mig patetisk. Ska gå å sova. Snart ska jag upp igen, får aldrig sova längre än högst 6 timmar.... jag som brukar behöva 12 för att känna mig som en människa...

Imorgon ska jag gaska upp mig. just nu skiter jag i allt och gömmer mig under lakanen...

ONT det gör ont

Min hals. Den värker. Det är faktiskt riktigt ont. Så nu kommer jag att bliförkyld.

Det började med att jag så gärna ville få min jäkla mobiltelefon att ta in en ljudbok... jaha tänker du, vad har det med din hals att göra? Så här är det- det gick skitdåligt. Riktigt as piss dåligt och efter fyra timmar visar det sig att det var för att vi krånglade till det. Egentligen var det alltså busenkelt om än mycket ologiskt.

Men medan timmarna gick kände jag mig mer och mer negativ. Mitt huvud började smärta. Och nu har jag alltså ont i halsen. Sabla Sony Ericson - vore jag blott amerikan skulle jag stämma er för ont i halsen. Ert fel alltihop... 

Negativa tankar gör kroppen känslig för infektioner. Jepp - jag hade oerhört gott om just negativa tankar då MP3 boken VÄGRADE göra sitt jobb på skittelefonen (förlåt imorgon tycker jag om den igen) Så ont i halsen, förmodligen blir jag förkyld också, deppad... självmordsbenägen... och gud vet vad. ALLT PÅ GRUNDA AV MOBILTELEFONEN...

Vaddå överreagerar? NÄhä sånt gör inte jag... väl?

De Femme

Vi är fem kvinnor som skriver. 

Fantasy, romantiska spänningsromaner, draman, noveller och poesi... vi har helt olika inriktningar. Men vi är ett team! Vi läser och ger konstruktiv kritik till varandra. 

Sicken lycka att jag funnit dessa underbara kvinnor !

Har ni någon skrivargrupp eller saknar ni skrivar stöd?

Jag höll budget... det var en ny känsla

Jag tjänar inte så bra just nu. Är mammaledig. Så jag tänkte NU ska jag skärpa mig och göra veckohandlingen på 500 i veckan. Hittills har jag slarvat och det har lätt skjutit iväg till 700, 1000 eller ännu mer. Och i slutet av månaden är det liksom inte så roligt längre. Vi som alltid kunnat spara till resor (vi måste resa till AU vartannat år åtminstone och varje år behöver min man komma bort från "hålan" vi bor i) men nu ligger vi risigt till - har inte sparat ihop NÅT...

Så hände det. I söndags. Jag shoppade och hade en sån där SHOP EXPRESS sak. Man ser varje öre man handlar för och plötsligt insåg jag att vi nog hade nog med tvättmedel, toapapper och tandkräm för åtminstone en vecka till. Stryk. Inte behövde vi heller creme fraishe, egentligen. Stryk. Tur jag köpte barnmat och gröt till lillan förra veckan - det kostar tjoho med pengar kan jag lova... och blöjor har vi så det räcker... puh...

När jag skulle betala slutade kalaset på 500,50 öre. Jag kände liksom en stolthet inom mig. Jag hade lyckats. I AM ON TOP OF THE WORLD. Adrenalin... allt bara öste över mig... lycka... jag gick till bilen och nästan gnolade för mig själv. 

Allt var toppen tills jag insåg - fan, dom hade ju slut bananer. Jag måste in och köpa bananer under veckan och det kommer bli minst 30 kronor =(

Okej - lyckan var inte total - men så här nära har jag nog aldrig varit förr tror jag!

Och nästa vecka kommer bli lätt, frysen är full av lax och köttfärs så vi får väl äta sånt!

Men det värsta med adrenalinet var - att jag blev mer shoppingsugen, vill känna mer adrenalin!

hm

Nora, varför har du övergivit mig?

Kände mig trött på att hoppas. Ja, alltså på att fler skulle läsa mig och rösta på mig i BOK SM. Så jag lade mig för att läsa en Nora Roberts bok. Det tog två dygn. Det är första gången hon gör mig riktigt besviken.

Poängen med en del böcker är ju att man vet att ett par skall formas, kärlek ska frodas utöver det vanliga och man vill få den här underbara, ljuva känslan av att allt är perfekt.  

Efter ha sagt detta vill jag ändå tillägga - det måste vara trovärdigt! I Kärlekens språk som Nora Roberts har ute på Harlequin Silk just nu är det för mycket av allt - utom just trovärdigheten.  

Första gången hon ser honom står han i motljus och hugger ner ett träd.  Hans muskler, tvådagars skäggstubb, cypresser hit och dit - redan där blir det för mycket. Sen fortsätter det med att hon är, förutom att på något sätt att hon är framgångsrik en riktig fjolla som fjantar på mest hela tiden, medan han är en alfa hane som självsäkert tar vad han vill ha - för trots att hon säger nej så ser han i hennes ögon att hon menar JA! 

Jag erkänner. Jag skummade igenom hela boken med ett buttert uttryck och kände mig besviken. Nora, varför har du övergivit mig? Jag fick inga underbara känslor i maggropen, utan blev bara irriterad. Någon sa att hon har bättre kvalitet på de böcker som inte släpps via Harlequin, och det kanske är så, har inte tänkt på det tills nu. Men så här illa har det nog aldrig varit. 

Har du någonsin blivit besviken på en författare? Eller hittat moment som alltid återkommer i dennes böcker? Som Koontz och hans labradorer?  Hör gärna av dig, jag vill veta... så att jag själv kan undvika sånna fällor =)

Hur många böcker kan man läsa av en författare i följd utan att bli less?

Jag hörde hur det klickade till...

Plötsligt hördes ett klick. Alltså, egentligen inte - men ungefär så kändes det och så började min son läsa. Bara så där. Från att ha varit oförmögen att nästan skilja på bokstäver så börjar han ljuda fram ord efter ord. Han rodnar av glädje medan han knagglar sig igenom de tre första raderina i Bamse och de elaka poliserna. Sen vill han inte gå och sova, han vill läsa mer.

Samma kille sa för en vecka sedan att han tyckte inte  det spelade någon roll om han lärde sig läsa, det var ändå bara jobbigt, andra kunde läsa åt honom. Nu gick han till sängs rosig om kinderna av lycka - han har läst sina 3 första meningar. 

För mig är det så spännande, en bäbis som gör något nytt varje dag i utvecklingssammanhang är ju en sak men en stor kille på 7 år har lite glesare mellan de stora etapperna. Men det känns så WOW... mitt lilla gryn kan läsa och jag hörde nästan hur det klickade till när han plötsligt förstod hur det skulle göras...

Eftersträvar att vara perfekt

det går bara rätt dåligt. 

Har kämpat i flera år, men hela tiden drattar jag dit på olika dumheter som gör mig lika jäkla operfekt som alla andra.

Inte för att jag har höga krav på mig själv inte... 

Nu ska jag stänga dator skiten och lägga mig ner med Nora. Hon och jag kommer väldigt bra överens. Hon får mig att må bra, hon får mig att tänka positivt, hon klandrar mig inte för nåt...

Fast bibblan hade nästan ingen ljudböcker av henne, Nora Roberts alltås... lånade Joy Fielding istället, men då blev det på Engelska...*suck*  ja ja ja life sucks sometimes

GODNATT CYBER

Varför dras jag till forum?

Nu de senaste dagarna har jag lyckas reta upp folk både hit och dit. Aldrig avsiktligt men likafullt klumpigt och dumt.

Jag verkligen HATAR att göra folk ledsna, oavsett om det är mitt fel eller om de bara tar åt sig av egna tolkningar eller hur det nu är. Men idag har jag funderat på varför jag dras till Forum överhuvudtaget. Det blir som en drog - och sällan i konstruktivt syfte utan mer att man bara hänger där och irriterar sig på varandra om allt och inget. 

Tror det här med blogg passar mig bättre. Kan skriva nästan vad jag vill, än har jag ju ingen överhängande publik som kan bli hysterisk på mig och jaga mig med motorsåg genom stan. Kanske kommer den dagen - känns långt borta så jag kan nog tryggt fortsätta muttra här i mitt eget kosmos.

Forum. Om jag läser något som inte känns som det berör mig, varför måste jag då kommentera? Eller om jag läser något som irriterar mig, såvida det inte är direkt i anknytning till mig och de mina, varför inte bara strunta i att läsa skiten? Jag ska försöka sluta hålla till på forumet i Kapitel 1, hoppas om någon vill mig något att dom hittar mig ändå. Vore förargligt om en förläggare söker mig och jag liksom missar allt hahaha jo jag är en sån där dummerjöns som inbillar mig de mest otroliga händelser.

Har funderat på det här med irritation också idag. Egentligen kan man ju aldrig låta vardagsbekymmer irritera en eftersom det alltid finns värre saker runt om i världen. Varför ska jag bli arg för att min dammsugare dör när en annan 33 årig mamma får begrava sina barn som just blivit skjutna eller svultit ihjäl? Då skulle vi alla bara gå omkring och le fånigt. 

"Jo jag har lite ont i stumpen som var mitt ben, men det är ingen fara jag har ju det andra benet kvar..." En människa som inte går på seriösa droger och funkar så måste vara väldigt unik i denna värld? 

Kan man inte irritera sig på folk som missbrukar t.ex. en hiss eftersom vissa som har sjukdomar som inte syns kanske använder hissen och jag felaktigt antar att dom missbrukar den? Blir det inte lite som när man straffar en hel klass för att en gjort fel fast tvärtom? Hur rörigt det där nu blev. 

Vad jag menar är om 1 av 10 som jag antar felar inte felar ska jag bli arg på mig själv för att jag irriterar mig fel på 1 av 10 medan de andra 9 är idioter som är värda att irritera sig på?

Shit

Hängde nån med där? Inte jag, fast i min hjärna tycks det vara utstakat och rätt logiskt. 

Så anta att jag menar det värsta möjliga och skicka en död fisk i min brevlåda så får vi det överstökat ;)

ÄMNET CAMILLA ÄMNET: Varför dras jag till Forum?
Jag längtar efter likasinnade. Jag vill synas och känna samvaro. Men glider raskt ner i sandlådenivån som ofta råder. Borde undvika eländet helt. Får se om jag klarar det nu när jag redan håller mig ifrån Trocadero kan bli för många beroenden som skall botas på en gång...

De åkte hiss med femåringar - dålig uppfostran!

Kön bestod av fyra barnvagnar. Alla vagnar ingick i familjer av 2-4 personer. De stod tappert väntande på led vid hissen. Då öppnades dörrarna. Två kvinnor i 40 års åldern stod där inne med sina barn. Ålder på ungarna kanske var 5-8 år. De vände helt enkelt ryggen åt oss som köade och lät hissdörren gå igen medan de åkte vidare.

Jag skulle blivit generad och gett mig ur hisseländet. Folk som inte kunde använda rulltrapporna eller de vanliga trapporna skulle alltså vänta ytterligare därför att dessa personer inte hade ... ja vaddå? Åkt karusell på ett par år? 

Varje gång jag är på stan händer det här. Jag blir faktiskt asförbannad. Rullstolar, pensionärer med rullatorer, barnvagnar, folk på kryckor etc får vänta och vänta medan ungdomar, fullt friska vuxna och föräldrar med barn stora nog att använda andra "färdmedel" roar sig eller latar sig eller vad det nur är.

Är det lättja? Att åka hiss? Jag menar - vem i hela fridens namn står och väntar och väntar vid hissen när rulltrappan är tio gånger snabbare? Det måste ju vara något sorts barnsligt intresse av att åka hiss som gör att folk utan behov ska ta upp tid för de som behöver den...

När vi kom hem från Australien höll jag på hamna i storbråk i samma hiss. En kvinna och en man med deras två barnvagnar gick in i hissen. Jag frågade vänligt om jag också kanske rymdes. 

"Nej" fräste kvinna vände mig ryggen på ett jävligt oförskämt sätt. Där vi just varit i Australien hade samma procedur bestått i ett tappert försök att göra det möjligt för en tredje barnvagn att rymmas i hissen och detta med ett leende. Jag är glad att jag inte höll i en kartong ägg för då hade det blivit krig.

Jag vill gå så långt som att säga att ifall du som vuxen åker hiss med barn som inte sitter i vagn och inte har något handikapp som kräver hissåkeri faktiskt uppfostrar barnen att brista i respekt och att vara själviska samt lata. Och någon gång när jag lider av mens, eller har blivit allmänt uppretad någon annanstans kommer jag att fräsa ifrån mig vid hissen.

DET ÄR DÅLIGT UPPFÖRANDE!

Förresten - ta trappan, ingen av oss behöver mindre motion snarare mer!

Kanske får man inte blogga hur mycket man vill på en dag?

Men jag började bara tänka - wow, ovan känsla. Kommer få migrän sen ikväll...

Harlequin. Tantsnusk romaner. Kiosklitteratur. Skräplitteratur. Finns många negativa associasioner till denna litterära genre. Förmodligen finns de som menar att det inte ens är litterärt. 

Dessutom om dom ger ut din bok får du mycket mindre % som författare, pluuuuusssss  att böckerna kostar ungefär 64 kronor styck. ÄNDÅ tror jag att du kan tjäna mer om de skulle ge ut din bok, för är du nog bra kanske den ges ut i hela norden, sen i hela världen och då börjar det handla om måååååååånga böcker.

Sen är det världens mest sålda genre. Så folk som sitter och bläddrar i Kafka på tunnelbanan kanske gömmer en liten härlig lustfylld bok innanför? De är böcker som läses av kvinnor till största delen, men även män har börjat dyka upp bland deras klientel (har kollat statistik sidor)

Jag läser sånna böcker. Favoritförfattare som jag har började sin karriär hos Harleqiun eller Mills And Boones... Nora Roberts och Sandra Brown för att nämna några. Just nu läser jag en av Nora's böcker och inser till min fasa och lycka att jag skriver snäppet bättre...

Men förlaget har Manusstopp... så löjligt!

Fast helt ärligt så har jag kontaktat andra förlag och ett har svarat och läser just nu min bok. Är nervös. Borde känna att det är klart dom gillar min bok, men eftersom jag är en överkänslig konstnärssjäl så tänker jag bita mina naglar tills de hör av sig... om ett par veckor... får vi se om därefter jag måste dränka mina sorger eller festa ... hur som helst dagen efter kommer vara jobbig...

NU ska jag sluta tjollra på... 

Ha en bra dag i snön