Uppskattandet av hälsan

När man är sjuk uppskattar man hälsan och dess värde. Just nu kan jag säkerligen göra listor mils långa över allt som är toppen då man mår bra. Inte hjälper det dock, när man mår usch...
Halsen värker, huvudet önskar jag åt h-vete, hostan börjar hota med att komma, magen tar ont, ryggen, lederna... YOU NAME IT...

Men värst av allt mår hjärtat.
Amélie äter dåligt. Inte så konstigt hon är ju också sjuk... men hon kommer inte gå upp i vikt. Vet inte vad som är värst, att hon inte går upp i vikt eller det faktum att jag fasar att träffa distriksköterskan och få detta uppkört i... nåja... få dettas påtalat med något rynkad panna... Lillan har haft hosta i nära två veckor nu, men jag har redan en stämpel på mig som nipprig, nojig och helt hopplös så jag är inte frestad att kontakta BVC...

Sen upptäckte jag att jag missat en tid hos astma sköterskan i torsdags... seriöst börjar jag känna oro för mitt minne. Jag brukar inte missa tider... jag brukar sköta sånt perfekt... har nu missat GOD KNOWS hur många tider för Amélies räkning lägg till en drös för min egen räkning... DET STÄMMER INTE...det är inte jag...

På plussidan är dock att mina naglar börjar se starka ut, kanske vitmaninerna snart gör sitt och kanske då allt annat löser sig?