Gässen har kommit

Fick ett SMS av min man som är ute med suriga dottern på promenad
Gässen har kommit!

Det betyder att våren är här.

Ute skiner solen, himlen är blå, droppandet från taket kluckar mysigt... ändå är det inte vår inom mig. Kanske är det kroppen som fortfarande inte känner sig frisk.

Jag får il av längtan att göra saker, renovera eller städa... men likt en punkterad ballong blir det inget av och jag glider in i självömkan igen. Världen blir så liten då den bara snurrar runt mig.

Men vad krävs för att man ska ta sig ur den onda cirkeln? Kanske som man gör mot barnen att man kollrar bort dem så dom glömmer av sig och vips är problemet löst?

Nu ropar man på mig nerifrån.
Kommer du ner snart...
Jag är på väg... vita lögnen... men nu ska jag göra den till sanning.