I de lugnaste vattnen...

Har lokaliserat ett par av mina borttappade romaner. I Guds Namn, och I de lugnaste vattnen. 

Kärlek, ond bråd död hmmm... säger det nåt om mig att jag ständigt vill döda nån i mina böcker? Ska man vara orolig när man är i min närhet? Borde jag sova med munkorg? Eller nåt?

I Guds namn handlar det om Clara, hon blir på smällen och får när hon berättar det för sin kille sitt livs chock. Killen är gift och lämnar henne hastigt med orden att hon borde ta bort DET...Clara blir förståss lite olycklig men träffar Gudrun som hon pratar med och får en mängd goda råd men när hon nästa dag knackar på hos den gamla kvinnan får hon veta av kvinnans vän Kjell att Gudrun varit död i flera dagar...

I de lugnaste vattnen hittas lilla 4 åriga Maria mördad mindre än 100 meter från bostaden av sin mamma. Den lilla orten de bor på bli totalt omskakad. Vem hade dödat barnet och varför? Ingen kunde väl ogilla ett så rart barn? Eller hennes föräldrar... Sören var ju den bästa präst dom haft och mamman Viktoria var ju där för allt och alla... 

Nåja, dessa berättelser är första utkast - blir många hotellweekends för att få rätsida på dem *ler*. Det är bästa sättet. Jag åker på hotell i någon stad i närheten. Lämnar hela familjen och allt därtill hemma. Tar med mig min värdelösa laptop (ska byta ut skiten om jag får nå pengar över) och skriver. Jag äter middag på hotellet och tar en tur på stan under lördagen. Men annars skriver jag hela natten nästan. Helt underbart, man blir som uppslukad av historien.

För Rebecka i boken Monster har det varit rätt tufft med mina helger. Under renskrivningen av Monster var jag en helg i Luleå och en helg i Umeå. Under Luleå helgen förolyckades Rebeckas syster, och det gav stoooora men... trust me... och efter en helg i Umeå så höll flickstackarn på bli våldtagen... så Rebecka Fahlman är inte så positiv till mina weekends... 

Jag kan verkligen surra om inget alls... men nu ska jag mata min lilla docka innan jag provar det där mysiga som kallas sova. Flera dar sen jag fick sova ordentligt en natt... LÄNGTAR så efter att knappt behöva öpna ögonen tills lunch.... om så där 18 år kanske... *drömmer*

Clara Andreasson i boken I Guds namn har det inte heller så kul... springa på döingar och dricka choklad med dom är lite ...tja du vet kusligt...typ

NÅJA sov gott go vänner och ni andra som jag inte känner 

NATTKRAMAR ut i cybermörkret