Var är kämpaglöden?

Jag har ett nytt drömyrke. Det enda som behövs är en utbildning i att vara dryg samt raderande av eventuellt samvete. Jag vill bli företagsledare!

Jamen, kan dom med sina fina skolor bakom sig total haverera olika bolag och få fina fallskärmar borde jag väl kunna kamma hem ett par miljoner på att haverera samma företag, fast knappast lika väl som dom, eftersom jag har sunt förnuft. Går det också operera bort?

Runt om oss i världen börjar folk bli förbannade över det här. I Sverige mumlas det lite i hemmen, som vanligt. Har vi ingen kämpaglöd? Har vi ingen passion? Är det så illa att vi har det för bra även då vi har det dåligt för att helt enkelt orka bry oss?

I australien har man hängt ut chefen för deras version av Telia - Telstra med bild och namn samt vilken enorm summa han fick i fallskärm efter att ha misskött företaget. Folket har blivit förbannade. Man skickar hatbrev till honom, man  föraktar honom. Andra företagsledare som råkat ut för samma sak i Australien har pressats så hårt av folkets uppenbara hat att dom lämnat tillbaka en del pengar!

Men i Sverige sänker facket arbetarnas lön, visserligen för att så många som möjligt ska slippa gå arbetslösa. Men vad görs åt de giriga asgamar som stjäl deras pengar?

Hur många arbetsplatser går inte med vinst, får beröm i samma brev som man informeras om hur många som ska sägas upp inom närmaste framtid?

Men som sagt, fick jag gå i en skola och bli dryg, operera bort mitt samvete och kanske mitt sunda förnuft - ja då skulle jag gärna ta ett sånt jobb!