Hon, han... rann ut i toaletten omgiven av blod. Det kändes som om någon drog ut proppen och jag var badkaret. Visst, jag hade förstått att det var på gång. Är inte helt stupido. Men ändå. Det var ett faktum.
Vi höll en liten begravning i trädgården. Hon, han är begravd i en plastask som en gång innehöll en Ipod under en sten med namnet Cashew. Sista gången vi sågs på sjukhuset såg Hon, han ut just som en cashew nöt. Liten och böjd.
Nu finns ett nytt litet liv. Min dotter Amélie. Den absolut sötaste ungen som fötts - nåja tillsammans med hennes bror då förstås. Men jag har svårt att se ljuset. Till första advent trodde jag mörkret löst upp sig totalt. Jag såg nyanser av glädje och kände mig varm inombords.
Men så blev jag sjuk nu. Mörkret följde med smärtan i halsen. Inget känns så där värt längre. Egentligen kom faktiskt mörkret före smärtan som ett varsel. Min dotter tittar på mig med sina kloka ögon, kloka för de ser värdet i livet - kärlek, mat, värme, kramar, bus och torrt om sjärten. Hon ser inte att hon inte räcker till, att hon inte kan få mamma frisk, att hon inte kan möblera sitt rum eller städa övervåningen. Hon ser det som är viktigt. Jag önskar mig hennes vishet.
Istället får jag dras med det jag själv begåvats med. Pessimistiska slutsatser och frustration över att aldrig vara nog. Wooo hooo! Give me five!
Det går över. Hoppas bara det följer med viruset när det lämnar min kropp.
Men jag undrar - hur många nyligt blivna mammor känner sig värdelösa? Hur går det över? Går det över alls? Eller är det något som man tackar och bockar för 18 år senare?
Inlägg
Oj vad det låter jobbigt just nu. Febrig och trött! Du frågar hur många nyblivna mammor som känner sig värdelösa. Jag vet förstås bara hur jag hade det och min tid som ny mamma var hemsk. Ständig sömnbrist och aldrig en lugn stund dygnet runt, alltid stå till tjänst med sin kropp och själ. Deprimerad är inte ordet. Men jag tror inte det finns något ord för det tillståndet... Och ändå, precis som du skriver - när barnet ler mot en eller man får en stor kram och blicken säger att du är bäst i hela världen mamma då är allt det svarta borta. En stund åtminstone. Så det du upplever nu tror jag är vanligt, tror jag.
SvaraRaderaFörresten, har inte hunnit berömma dig för den superfina hemsidan och bloggsidan! Den är så snygg och stilren. Fotot är jättesnyggt. Proffsigt, det märks att du kan dina saker. Följer kampen om kontraktet på Kap.1, men det blir allt mer sällan. De som ligger i toppen lär fortsätta göra det och då blir det lite mindre spänning över det hela. Tråkigt att det ska vara sådan dålig attityd hos vissa människor att man blir förföljd och rent av mobbad, men de är väl ute och krånglar på andra ställen också. Trist är det i alla fall.
SvaraRaderaJag känner att forumet inte ger så mycket mer. Tror att man helst ska ha en liten grupp kanske EN enda person som man diskuterar sitt alster med för annars får man så mycket olika att det inte går särskilja mer...
SvaraRaderaäe aå matt kan inte fatta att det bara är 38 grader i feber =(