Ryggdunkar medhårs...

"Snälla alla ni som läser min
berättelse säg att den är bra.
Fast ni måste mena det.
Snälla."

Ryggdunka medhårs. Det är krångligt vill jag lova. Om man råkar säga att någon kanske måste ändra något är det en risk att man blir en bov i ett drama man inte önskar medverka i. Samtidigt som folk skriker efter kommentarer av konstruktiv art. 

Jag pratar BOK SM igen, och kanske mest forumet. 

En del är bara så underbart gosiga att man vill liksom krama om dom likt den där nallen man aldrig släppte under sin barndom. Sen ovanpå det kanske dom skrivit en sorglig historia som berör ända in i benmärgen. Så det ryggdunkas medhårs, för alla vill ju att det ska gå bra eller hur?

Men hur är det med att bygga upp falska förhoppningar?

Jag som är en vanlig inte totalt sargad själ och som inte är så go som den där slitna nallen som man vill mysa med, jag får höra trista sanningar också - även om det blir en del medhårs-strykningar och dunkar i ryggen. 

"Första halvan är skit bra, andra halvan måste bli lika bra" Det är tufft. Nedslående. MEN FAN SÅ VÄRDEFULLT! Från min tur i luftballong hittar åtminstone ena foten tillbaka till Tellus och jordskorpan. Äh oh shit pom fritt jag är inte perfekt? Jag kan inte skriva en roman bara vips tips utan måste redigera skiten också???!!! AHA! För jag kan ta det. (Tack AW you are wonderful!)

Men den söta nallen.

Kanske är det jag som är fel ute. Kanske är det exakt vad som eftersökes, en hjärtskärande historia skriven av den raraste personen i Svea rike... och kanske behöver den inte redigeras, eller förberedas på att kanske den inte vinner...

Skulle jag då liksom punktera en ballong för en nalle så den störtar ner och krossas mot asfaltens bittra, kalla yta? Nä... jag avstår, men hur ska jag göra för att följa efter alla och ryggdunka medhårs? Blir inte fallet desto större om det kommer? 

Fast å andra sidan kanske det inte kommer... då är ju jag bara en elak individ som vill sabba CareBare idyllen. Så jag bubblar på här i min egen värld och hoppas att de som läser tänker att den där knäppgöken har druckit trocadero igen och är stenhög...

för det har jag... två glas... har lovat mig själv ett par flaskor under helgerna. Mjölk och vatten är bara SÅ trist i längden.