Vad kommer mina barn tala om när dom går i terapi?

Lucas kommer att nämna fotvårtan. 

Han har kanske för första gången i sitt liv verkligen stått på sig och vägrat i sten ge sig mot mig. Och det var den där jäkla fotvårtan. Nu 4 timmar efter grälet måste jag säga - GOOD FOR HIM! Han stod med armarna i kors och höll foten nedtryckt i golvet och sneglade mot mig under lugg och sa NEJ! Inget mer petande, nu ville han bara ha plåster. Det tog för ont. 

Jag såg bara hur nära vi var att ta bort skiten. Och seriöst, jag vill inte sitta och göra illa min son så det är en lika stor plåga mentalt för mig som det är för honom rent fysiskt. Men nu har jag gett upp. Jag ska inte peta nåt mer. Hoppas att den är så pass misshandlad att den bara faller ihop död.

Jag kramade honom och sa att jag älskade honom hur irriterad jag än kände mig just då. Om han har tur så får han hämnas när jag ligger på hemmet om så där 60 år eller nåt *gulp* 

Hormoner är något annat hans terapeft skulle få snacka om. Efter missfall och B12 brist samt depp och förlossning med mera så har jag försökt förklara mitt underliga lättstötta beteende eftersom jag på ett plan vetat när jag varit tjurig och otrevlig. Förklaring löd: Hormoner. Så han har en ny teori, en som kommer göra succée  inom medicinsk forskning, han har räknat ut att Hormoner är släkt med dom dumma bakterierna, de som gör att du får magsjuka och blir förkyld!

Amélie har väl kanske inte blivit sabbad än. Om hon inte har några traumatska minnen av när vi blev tvungna att med hjälp av finger och olja hjälpa stackarn bajsa... fy, Paul brukade trösta mig efteråt eftersom jag mådde sämre än dottern. 

Hårfärgningsincidenten för ett par dagar sedan har hon förhoppningsvis förträngt.

Rackarns nu börjar hon hosta 22:11 i tre dagar har hon inte börjat förrän 22:30. Hm... stackars liten...

Få se om det blir sova... svårt när liten hostar man blir så orolig...annars godnatt