Tusen gånger...

Jag har sett 1000 gånger risigare ut än jag gör nu, min röst har varit hesare si så där 1000 gånger än vad den är nu.  Det är väldigt otacksamt att känna sig så sliten och vandaliserad som jag gor nu utan att det syns utåt. 

Varje gång Amélie sover, sover jag eller åtminstone försöker jag sova. Jag försöker också svälja ibland. Sova är enklare än att svälja.  Jag drömmer konstiga drömmar - som visar sig vara verklighet, drömmar om halstabletter?!

Jag fryser, nej jag menar svettas-- och fryser, och svettas... och sen är jag yr, väldigt yr det snurrar om jag sätter mig upp för fort, eller om jag går ner för trappen eller om jag gör något som tar någon som helst kraft. 

Men jag ser inte ens förkyld ut. Näsan rinner inte. Min röst är inte hes. Jag är inte blekare än vanligt... 

Det är fördjävligt!