Jag är torr. En torrboll visserligen men också huden är torr. Spricker här och där, svider på övriga ställen. Jag har börjat känna mig tung i sinnet också - hur ligger mina B12 nivåer? Järnvärdet? Vet inte... Har förlorat den ork jag tidigare hade. Den positiva känslan, var tog den vägen?
På vårdcentralen är dom motvilliga att ta tester, och även när dom gör detta så är det oftast på några små grejer som sänka, blodsocker och järn... B12 tycks dom knappt veta om. Under månader kändes livet helt värdelöst - i onödan, pga B12 brist.
Nu har jag talat in ett meddelande på Alternativhälsans telefonsvarare. Hon kollar alla spårämnen, mineraler, vitaminer och allt som man kan tänka sig. Hoppas hon snart hör av sig. Kommer kosta, men om jag mår sämre och sämre är ju värre än att gräva hål i ett redan lågt sparkapital. Pengar är ju bara pengar och inte värt mycket utan hälsan!
Var till en kinesolog för inte så länge sedan, men hoppsan det gick inte så bra. För mycket hokus pokus. För att må bra skulle jag slutligen inte få äta något. Enda kryddorna som var ok var salt och peppar... basilika var nästan lika med döden, så även tacos... hm. ÄNYWÄY jag gick därifrån helt oövertygad!
Detta är dock något jag provat och har fått bättrad hälsa. Så jag ska ge det en chans! Absolut!
Torrboll...surpuppa hmm bättre hälsa - alternativt?
Inlägg
Hilma är bara 2år, Emma är 5år.
SvaraRaderaPsykologen sade till mig att jag inte skulle säga att deras pappa är död, antingen förstår de det inte eller så kan det vara ett alldeles för starkt ord.
Jag förklarade att pappa inte längre fanns bland oss, att han fått åka till himlen mm.
Emma har tagit det bra än så länge. Imorse berättade hon att det bara var vi kvar, mamma, Hila och Emma. Och hunden förstås.
Hon förklade för mig att jag fick köra dem till dagiset varje dag nu, och hon skulle lära mig.
Hon har förstått att hennes pappa aldrig mer kommer tillbaka, men ordet död har jag aldrig nämnt.
Det känns bra med barnen, mindre bra för mig. Saknaden är enorm. Jag vill ha tillbaka min man, ibland känns det overkligt, ibland känns det omöjligt. Det är tomt, väldigt tomt.
Kram